Jenny Gucci / Guccikrigen

Författare: Jenny Gucci
Boktitel: Guccikrigen - Hur jag överlevde mord och intriger i världens största modehus (Gucci Wars)

Handling: "Bakom det glamorösa namnet Gucci döljer sig en familj med en historia av svek, avundsjuka och till och med mord. Nu avslöjar Jenny Gucci, en före detta "Guccifru", hur det var att leva i en av världens mäktigaste familjer.

Jenny mötte den karismatiske Paolo Gucci i Florens och nio månader senare var de gifta. Hon kastades in en värld av lyx som de flesta bara kan drömma om. Under tio år umgicks Jenny och Paolo med kungligheter och kändisar, semestrade på några av världens mest exklusiva platser och spenderade ofantliga summor på kläder och smycken. Men allt till ett högt pris - bakom modehusets glamorösa fasad dolde sig en familj som höll på att slitas sönder av rivalitet, girighet och interna strider. Det var mot den bakgrunden som de mörkare sidorna av Paolos personlighet började träda fram.

När Jenny slutligen försökte göra sig fri från Paolo och familjens inflytande lämnade han henne hemlös och utblottad. En rättsprocess som skulle komma att vara i tio år tog sin början."

Det känns lite märkligt att jag inte har skrivit något här sedan innan jag började på mitt vikariat och nu har jag redan gjort den ena av två terminer. Nåväl, nu under julen är det tänkt att jag ska kunna skriva desto mer, men tänk om jag faktiskt varit duktig och skrivit lite om alla böcker jag läst...

Jag är lite kluven till. boken, det var hyfsat intressant läsning, men jag kan inte hjälpa att känna att jag väldigt ofta sitter och funderar på det där med självbiografier och källkritik. Jenny verkar hela tiden så god, förstående och ädel. Nu kan det givetvis vara så att hon faktiskt är det, men det är kanske inte hon som är den mest trovärdiga källan om hur förträfflig hon är. Samtidigt är inte Jenny särskilt hård i sin dom gentemot de olika Gucci-medlemmarna. De framställs förvisso inte i särskilt bra dager, någon av dem, men det blir ändå relativt milt. Visst skriver hon att maken Paolo Gucci blev såväl sinnessjuk som djurplågare, men läsningen känns likväl rätt mjuk. (Fast om man mår riktigt dåligt av att läsa om plågade djur bör man inte läsa den här boken alls för det är den, i mitt tycke, klart värsta delen av boken.) Uppriktigt sagt anser jag också att den relativt milda kritiken gör att boken emellanåt blir aningen tråkig.

Boken är då och då lite tråkig, men inte alltför dålig, eller ett slöseri med tid, men nog tyckte jag att Lauren Weisbergers bok Djävulen bär Prada erbjöd roligare läsning än vad Guccikrigen gjorde.

Magnus Ljunggren / Ghetto Girls

Författare: Magnus Ljunggren

Boktitel: Ghetto Girls

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 201

Utgivningsår: 2007

Handling: Det ser ut att bli en hemsk höst för Virre och Jassan. De blir trackade på mobilerna och deras nya hemsida bombas med trashtalk. I samma veva tar en tjej i grannskolan livet av sig för att hon har blivit mobbad. Alla blir chockade, och man bestämmer sig för att arrangera en antivåldskonsert. En ljuspunkt i höstmörkret är att Virres och Jassans band, Ghetto Girls, får ett erbjudande om att uppträda med sin idol, Lee10, på en konsert i Stockholm. Men Virres pinsamma mamma hotar att förstöra allt genom att följa med som "barnvakt".

Adlibris

Ghetto Girls fortsätter där föregångaren Gig 1 slutade. Virre och Jassan har fortfarande sin duo och de skriver nya låtar. Ett problem jag har med den här boken är att den är aningen repetitiv. De har fortsatta problem med Karro och hennes minions, även om Karro nu är med i ett annat band och hennes minions (inklusive Bella) är kvar i Karros gamla band. Mobbingen från dem har dock eskalerat och de skriver inlägg på Ghetto Girls hemsida om hur värdelösa de är samt SMS:ar dem med samma saker. Vad värre är är att de även skrivit till arrangörerna av festivalen de ska uppträda på i Stockholm. (Här vill jag även rikta viss kritik till den som skrev baksidestexten till boken, de ska inte vara med på en konsert med Lee10, de ska spela på samma festival och inte samtidigt som honom.)

Arrangörerna har fått veta från "en massa personer" på Ghetto Girls hemmaplan om hur oäkta de är och att de är sellouts som t.o.m. skulle kunne tänka sig att spela in en skiva med Carola, vilket ju faktiskt är helt sant. Att det är sant tycker jag faktiskt förtar lite av hur elaka Karros minions är. Jag har inte mycket gott att säga om Carola, men man bör ändå komma ihåg att exempelvis Dogge (som visserligen blivit kallad sellout genom att vara med i Elgigantens reklam) uppträtt tillsammans med henne och Blues rappat på Little Drummer Boy på en av hennes julskivor. Vad jag försöker säga är att det kanske hade varit lämpligare att välja en artist som de dels inte tänkt spela in en skiva tillsammans med, och som dessutom inte går att förknippa med någon rappare i verkligheten. Dock ska jag inte vara alltför hård i min kritik vad gäller den här biten för det fungerade ändå bra i boken.

För att rikta än mer kritik mot boken anser jag att kärlekstriangeldramat i den här boken var helt ointressant jämfört med triangeldramat mellan Virre, Jassan och Bella från förra boken. Den sista biten av negativ kritik handlar om att jag anser att Magnus Ljunggren inte är alls lika bra som Anna Vikström på att skriva om vardagliga scener i skolvärlden, åtminstone var han det inte i den här boken. (Är det p.g.a. mobbingbiten man vill läsa den här boken, läs då hellre Anna Vikströms Spinks.)

Nu kanske det verkar som att jag inte alls gillade den här boken, men jo, det gjorde jag. Den är dock inte lika bra som den första boken. Vad jag gillar med boken Ghetto Girls är att Ghetto Girls visar att det inte handlar om hur äkta man hur, utan hur bra man är på att få igång publiken, jag gillar även mötet med Lee10 och dess efterspel och slutligen gillar jag att läsa böcker av Magnus Ljunggren då jag anser honom vara en bra författare. Jag skulle absolut vilja läsa en bok till om tjejerna i Ghetto Girls.

Andra recensioner av Magnus Ljunggrens Ghetto Girls:

Ron Jeremy / Hårdaste mannen i showbiz

Författare: Ron Jeremy

Boktitel: Hårdaste mannen i showbiz (originaltitel: The Hardest (Working) Man in Showbiz)

Förlag: Pocketförlaget

Antal sidor: 343

Utgivningsår: 2009 (på engelska: 2007)

Handling: Den största porrstjärnan genom tiderna är utan tvekan Ron Jeremy. Han är inte bara en porrskådespelare, han är en institution för hela den pornografiska världen. Han är en världskändis lika berömd för sin livsstil som för sin "skådespelartalang".

Adlibris

Vissa böcker kan man uppskatta, men ändå aldrig ens komma på tanken att rekommendera dem för de högstadieelever jag kommer att komma i kontakt med om ett par veckor, det här är en av dem. Det har kommit en del självbiografiska böcker av porrskådespelare och prostituerade de senaste åren, det här är en av dem. Jenna Jamesons bok var jag inte alltför förtjust i. Den var förvisso intressant, men det kändes som att var gång boken började förlora i tempo blev hon våldtagen. Missförstå mig inte, våldtäkter är inget jag förespråkar, men jag förespråkar heller inte att nyttja beskrivningar av det i ett spekulativt syfte. Traci Lords bok borde jag redan på förhand insett skulle vara tråkig, hennes porrfilmskarriär var inte vidare lång och behandlade främst hennes b-filmskarriär. Det kan förvisso innebära spännande läsning, men det kräver att man är en spännande person. Det känns det inte som att hon är. Jag har även läst Belle de Jours första bok, och den är desto mer underhållande. Ärligt talat, den främsta anledningen till att man läser den här typen av böcker torde vara att man vill höra lite saftigt sexskvaller från folk som lever på sex, och det är precis vad Belle de Jour och Ron Jeremy levererar.

Det här är förmodligen inte en bok för den som anser att porrbranschen är helt förkastlig och att branschen utnyttjar alla aktörer intill sista spermadroppen. Ron Jeremy verkar inte ha minsta problem med att ha varit med i över 2 000 porrfilmer. För att ta det som var negativt med Ron Jeremys självbiografi: det kunde definitivt varit med fler anekdoter från inspelningar av de där 2 000 porrfilmerna. Likaså kunde det ha varit något mindre namedropping. När det tillför boken något är det givetvis berättigat, men ofta upplevde jag namedroppingen som skryt om att han har träffat den och den personen. Vad man får i den här boken utöver namedropping är underhållande läsning, men boken är näppeligen att betrakta som ett seriöst inlägg i någon porrfilmsdebatt, vilket jag inte bryr mig det minsta om. Köp/låna boken och förbered dig på att få några timmars trivsam läsning om världens mest kände porrfilmskådis!

Andra recensioner av Ron Jeremys Hårdaste mannen i showbiz:

Eskapix

Robert Swindells / Kallt som i graven

Författare: Robert Swindells

Boktitel: Kallt som i graven (originaltitel: Stone Cold)

Förlag: Berghs

Antal sidor: 128

Utgivningsår: 1996 (på engelska: 1993)

Handling: Till slut blev han själv en av dem hemlösa ungdomar som han hade sett på så många ställen i London. Dessa gatans barn han då och då slängt åt lite pengar. För bara en vecka sen trodde han att allt skulle ordna sig, men nu var han en av dem...

Adlibris (engelsk utgåva)

Link har inget jobb och när han inte längre klarar av att bo hemma hos sin mamma och sin styvfar börjar han leva på gatan. När han väl får en jättebra sovsäck av sin familj i julklapp blir han förvisso glad över att kunna sova gott i den, men han inser också att gåvan innebär att de ser på honom som en permanent uteliggare. Han bestämmer sig då för att prova på sin lycka i London och hoppas på att snabbt kunna få ett temporärt jobb följt av ytterligare ett och på så sätt vända på sin lycka. Tyvärr går det inte som han tänkt sig, pengarna tar slut och inget jobb har han och han blir t.o.m. rånad på sitt fina armbandsur. Det positiva är att han träffar på en blivande kamrat, Ginger, som lär honom hur man överlever som uteliggare i London. Det negativa är att han över träffar på en blivande fiende som inte vill att några uteliggare i London ska överleva.

Jag gillar att man får följa fiendens tankar och handlingar i en form av dagsboksinlägg mellan kapitlen. Boken är bra, bättre än Skyddad identitet, om än kanske inte lika spännande. Kallt som i graven är även bättre än såväl den helt ok Knivsegg som den tämligen mediokra Ormbiten. Det främsta problemet jag har med boken är att jag aldrig riktigt får en chans att leva mig in i hur man överlever som uteliggare. Visst, de har jättedåligt med pengar och deras tiggande ger dem inte mycket. Fast det är vinter i London känns det inte som att det är någon större risk för att någon av huvudpersonerna ska gå samma öde till mötes som flickan med svavelstickorna gjorde. Jag brukar visserligen inte läsa böcker om hemlösa personer, men jag har svårt att tänka mig att det inte skulle finnas bättre ungdomsböcker om det livet än vad som står att läsa i den här boken. Jag anser likväl att det här är den bästa av de fyra böcker jag läst av Swindells och jag rekommenderar en läsning av den.

Andra recensioner av Robert Swindells Kallt som i graven:

Fiktionista

Bibliotekariens bästa

Robert Cormier / Anklagad

Författare: Robert Cormier

Boktitel: Anklagad (originaltitel: The Rag and Bone Shop)

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 168

Utgivningsår: 2004 (på engelska: 2001)

Handling: När 7-åriga Alicia hittas mördad blir hennes kompis Jason 12 år, snart misstänkt. Han var ju den siste som såg henne i livet. Eller ... ?

Det brutala mordet upprör alla i den lilla staden, och man kräver en effektiv insats från polisens sida. För att snabbt kunna lösa brottet anlitas en man med stjärnstatus som förhörsledare: Trent har rykte om sig att alltid få folk att bekänna. Snart sitter han med Jason mitt emot sig i det klaustrofobiska lilla förhörsrummet. Nu ska sanningen fram ...

Adlibris (engelska utgåva)

Det här blev Robert Cormiers sista bok och den är avsevärt bättre än den bok jag tidigare halvsågat, Utpressaren. Boken handlar till stor del om vad som är rätt och fel att göra i ett förhörsrum. Trent ställer upp och utför det här uppdraget då ett lyckat resultat skulle innebära att hans påtänkta politiska bana kan få stöttning av en guvernör. Trots att Trent blir mer och mer tveksam över att Jason faktiskt är skyldig pressar Trent Jason som bara han själv kan göra. Han använder varenda trick han har till sitt förfogande och bryr sig inte det minsta om vad hans känslor säger honom. Han försöker övertyga Jason om att det är bättre att han erkänner nu för att undvika att få en mordlysten mobb efter sig, trots att Trent mycket väl vet att det erkännandet förmodligen inte skulle hålla i en domstol.

Jag vill inte avslöja för mycket om bokens handling för slutet är riktigt bra och fungerar utmärkt att ha en diskussion om. Boken är spännande från pärm till pärm och det enda negativa jag har att säga om den är att jag mycket väl förstår motivet till mordet, men inte vad som föregick det. Just det sistnämnda skulle jag gärna ha fått reda på vad det var. Anklagad kan definitivt rekommenderas!

Andra recensioner av Robert Cormiers Anklagad:

Magnus Ljunggren / Gig 1

Författare: Magnus Ljunggren

Boktitel: Gig 1

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 191

Utgivningsår: 2006

Handling: Virre och Jassan är bästisar sen dagis och nu börjar de sjuan. Tillsammans är de Ghetto Girls. Virre skriver texterna och Jassan fixar musiken. Med hörlurarna på gör hon helt otroliga grejer vid datorn, och Virre bara älskar henne... I skolan maler SO-Majvor på om riksdagen och fortsätter att ge helt galna arbetsuppgifter. Karro och hennes lakejer tror att de vet allt. Men Virre och Jassan ser på varandra och suckar. Samtidigt! Och då kan man väl stå ut ett tag till. Dessutom får de en ny musiklärare. Han verkar okej. Och så börjar Bella i deras klass. Hon är kul och kan nog bli en ny kompis. Eller förstörs allt då?

Adlibris

Jag har tidigare skrivit om Magnus Ljunggrens bok om ishockey (och annat) Hålla masken och i likhet med den boken gillade jag även Gig 1, som är Magnus Ljunggrens författardebut. Boken handlar om två tjejer som bor i, vad de kallar, ett radhusghetto uppe i Norrbotten och som gillar hiphop. Och nej, boken är inte tänkt att göra narr av dem, dvs. att de inte skulle vara "äkta". (Även om andra personer gör det i såväl den här boken som i uppföljaren Ghetto Girls.)

I Virre och Jassans klass börjar det en ny tjej, Bella. Det är en sak tjejerna i Ghetto Girls verkligen gillar med henne, och det är att Bella ogillar Karro och hennes minions. Bella kan dessutom sjunga riktigt bra, och dessutom har hon en släkting som jobbar i musikbranschen. Kanske kan han hjälpa dem att få ett skivkontrakt på Carolas nya skivbolag? Virre och Jassan beslutar sig att Bella får vara med i gruppen och duon omvandlas till en trio.

Bella tar mer och mer plats och slitningar börjar uppstå mellan Virre och Jassan. Ett annat problem är att det börjar uppstå tvivel om Bellas släktning verkligen existerar. Kanske blir det inget skivkontrakt? Nåväl, frågar någon mig tror inte att jag att det skulle vara någon större merit för en hiphopgrupp med namnet Ghetto Girls att ligga på ett skivbolag som Carola basar för... Likväl har jag inget problem med att de är så glada över att eventuellt kunna få ge ut en skiva på Carolas helt nya skivbolag, det viktigaste för dem just då torde vara att de överhuvudtaget får ge ut en skiva, inte om det är ett hippt skivbolag eller inte.

Just det faktum att två norrbottniska tjejer som bor i ett radhusområdet kallar sig för Ghetto Girls får de utstå en hel del pikar för, bl. a. av Virres mamma som inte riktigt håller med henne om att deras bostadsområde skulle kunna kallas för ghetto. Jag anser inte att den här boken når upp till samma nivå som Hålla masken (samt VM-sommar), men boken är hela tiden underhållande och den lyckas med konststycket att balansera på en nivå som ligger snäppet över något slags lyteskomik.

Andra recensioner av Magnus Ljunggrens Gig 1:

Robert Cormier / Utpressaren

Författare: Robert Cormier

Boktitel: Utpressaren (originaltitel: Tunes for bears to dance to)

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 113

Utgivningsår: 1994 (på engelska: 1992)

Handling: Henry spionerar på en man som han tycker verkar mystisk. Det visar sig att Mr Levine har hemska minnen från koncentrationsläger. De blir goda vänner och Henry är full av beundran över den otroligt fina modellby som Mr Levine har gjort. Precis så såg det ut där han bodde innan kriget bröt ut. Tanklöst berättar Henry om sin nye vän och hans hobby för Mr Hairston, som han jobbar extra hos efter skolan. Mr Hairston reagerar mycket egendomligt. Han kommer med ett fantastiskt erbjudande. Det enda Henry behöver göra - ja, det är inte svårt alls, det skulle vem som helst klara...

Adlibris (engelsk utgåva)

Robert Cormier var en bra författare, men den här boken tycker jag inte är någon av hans bättre böcker. Själva handlingen är det dock inget fel på, faktum är att jag kände mig fängslad av boken ända till slutet. Problemet är att jag blev rätt besviken av hur slutet gick till. Tanken var att Henry skulle behöva fatta ett svårt beslut om huruvida han skulle förstöra modellbyn för juden som överlevt vistelsen i ett koncentrationsläger, Mr Levine, och i gengäld få en gravsten till sin bror, få behålla sitt eget extrajobb och att mamma både skulle få behålla sitt jobb och få en löneförökning. Jag tycker att det var lite synd att mamman skulle behöva bli indragen i det hela för det gör det så mycket svårare för Henry att säga nej. Skulle det enbart handla om att få behålla sitt jobb och få den där gravstenen Henry önskar att sin bror skulle få kan man kalla det för i princip enbart egoistiska skäl till att han skulle gå med på att förstöra byn. Då Henrys pappa är i praktiken arbetsoförmögen och mamman är den enda som tjänar några pengar åt dem handlar valet främst om att välja mellan pest och kolera. Och det är ärligt talat inte särskilt spännande.

Jag tänker nu avslöja vilket beslut Henry fattar. Han bestämmer sig för att ha sönder byn, men börjar tvekan när det väl är dags att utföra dådet. Henry råkar dock ha sönder byn av misstag då han tappar träklubban rakt på den. Henrys aktiva val mellan pest och kolera avgjordes alltså av en ren olyckshändelse.

Bortsett från den sista tredjedelen av boken är den bra, men den sista tredjedelen är klart sämre. Faktum är att den delen är så mycket sämre att jag har svårt att kunna rekommendera boken. Boken kan dock fungera som diskussionsunderlag för vad som skulle krävas för att du skulle låta dig utnyttjas av någon för att såra någon du tycker om.

Andra recensioner av Robert Cormiers Utpressaren:

Niklas Krog / Turk & Ayla

Författare: Niklas Krog

Boktitel: Turk & Ayla

Förlag: B. Wahlströms

Antal sidor: 204

Utgivningsår: 2010

Handling: Turk är en helt vanlig kille från Bromma. Han heter egentligen Mattias och spelar basket i Alvik. Ayla är en tjej med turkisk bakgrund som bor i Rinkeby. Hon spelar i Akropol. Turk är blyg. Det är inte Ayla. Basketen är det viktigaste i deras liv och de har inte tid för så mycket annat. Men när de får syn på varandra i Stockholms baskethallar kan de inte sluta titta.

Adlibris

Det här är en uppföljare till boken Ingen rädsla. Det var vad jag fick reda på när jag väl läst Turk & Ayla och tittade lite på andra recensioner. Märkligt nog står det inget om det på bokens baksida, eller ens på Adlibris hemsida. Jag kan väl säga som så att man behöver absolut inte ha läst Ingen rädsla för att förstå handlingen i Turk & Ayla ...

Vad som står i fokus för Niklas Krogs bok om Turk, Ayla och deras vänner är basket, vänskap och kärlek. Man kan säga att det är en sorts variant på Romeo & Julia, men ändå inte. Det finns helt klart med bitar om att de kommer från olika delar av Stockholm, men det går inte riktigt att säga att deras vänner och familj har något emot att de skulle träffas. Däremot tror Ayla att de skulle ha det och därför har hon väldigt ofta taggarna utåt. Han är svenne och hon är blatte, alltså har de inget gemensamt utom basketen.

Det stora problemet för dem är dels att Ayla tror att hennes vänner inte skulle gilla Turk och dels vill varken Turk eller Ayla blotta sina känslor för varandra. Boken inleds med en prolog, som enligt vad jag förstått var förra bokens slut, där Turk bestämmer sig för att mejla Ayla. Senare i boken får man reda på att de båda två har skrivit en massa mejl de aldrig skickat, men som de egentligen har velat skicka.

Nu är jag verkligen ingen basketfantast, men de många inslagen om basket verkar åtminstone vara verklighetstrogna. Ayla är den stora stjärnan i sitt lag, och allt eftersom Turks självförtroende växer blir även han en av de största spelarna i sitt lag. Till stor del därför att han är en "white man who can jump".

Jag anser att såväl basketdelen som kärleksdelen är spännande och läste väldigt gärna sida efter sida för att få reda på hur det till sist skulle gå. Jag är även glad över att det ska komma en tredje del i den här serien, och jag är så klart även glad över att jag ännu inte läst den första delen, men det är det enbart en tidsfråga innan jag gör. Det här är en bok jag verkligen kan rekommendera och som passar bra till (bland andra) killar och tjejer på högstadiet och gymnasiet.

Andra recensioner av Niklas Krogs Turk & Ayla:

Bokhora

Boktokar

Robert Swindells / Skyddad identitet

Författare: Robert Swindells

Boktitel: Skyddad identitet (originaltitel: Branded)

Förlag: Berghs

Antal sidor: 159

Utgivningsår: 2006 (på engelska: 2005)

Handling: Glens äldre bror Gav har mördat fem unga kvinnor och sitter nu i fängelse på livstid. Familjen är brännmärkt för alltid och har tvingats flytta till en annan del av landet. De har bytt namn, bytt skola, bytt jobb - bytt identitet. Glen har svårast att finna sig tillrätta i sin nya tillvaro och bär på en oro att kanske också han har det mörker inom sig som hans bror har. Samtidigt, i en stad många mil bort, har en journalist för en kvällstidning fått i uppdrag att till varje pris följa upp vad som egentligen hände med den ökände kvinnomördarens familj.

Adlibris

Jag har tidigare recenserat Swindells böcker Ormbiten (inte vidare bra) och Knivsegg (helt ok). Den här boken är den jag tyckt helt klart bäst om hittills. Därmed inte sagt att jag tycker det är en jättebra bok, men den är åtminstone läsvärd. De två tidigare böckerna jag läst har varit en aning endimensionella och det kan man inte riktigt beskylla den här boken för att vara.

Vad jag särskilt tycker om med boken är Glens oro över att även han skulle ha det mörker inom sig som vad Gav har. Han tycker att kontakten med andra människor ofta kan kännas märklig, vilket är fullt normalt då han 1) är chockad över att hans storebror är en seriemördare, 2) är i puberteten och 3) nödgats flytta till en ny ort där han inte känner någon.

Ovanstående är den ena delen av boken, den andra delen handlar om hur kvällstidningsjournalisten försöker att spåra upp familjen för att kunna skriva ett avslöjande reportage om var de bor då tidningens ägare hävdar att deras grannar har rätt att veta att en seriemördares familj bor på samma gata som vad de gör. Den delen är hyfsat spännande, om än inte lika spännande i sig som vad det är att få ta del av Glens farhågor om att han kan vara en potentiell seriemördare.

Ska man läsa en av de böcker jag läst av Robert Swindells ska man helt klart välja den här boken. En liten varning dock, den här boken är inte tjock, men den innehåller likväl fler sidor än vad de två andra böckerna gör tillsammans. Och den är dessutom inte lättläst på det sätt som vad Argassos böcker är.

Andra recensioner av Robert Swindells Skyddad identitet:

Sonya Sones / Vad mina vänner inte vet

Författare: Sonya Sones

Boktitel: Vad mina vänner inte vet (originaltitel: What my mother doesn't know)

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 272
Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2001)

Handling: Vinterlovet segar sig fram för Sophie som är ensam kvar i stan. Bästa vännerna har åkt på semester med sina familjer. Men så händer något ... På en bänk på konstmuseet börjar skolans ärkenörd Murphy småprata med Sophie och innan hon förstår hur det kunde hända, ses de varje lovdag - åker skridskor på sjön, tecknar på kaféer, klär julgranen hemma hos Murphy. Sophie försöker med alla medel att värja sig mot Amors tusen pilar. För inte kan hon väl vara kär i den där tönten? Eller kan hon? Och vad ska kompisarna säga?

Adlibris

Att skriva romaner på vers hör inte till vanligheterna och jag måste bekänna att jag var lite skeptisk till det när jag började läsa boken. Fast när jag läst klart boken var jag inte längre det minsta skeptisk till skrivandet på vers ty det fungerade alldeles utmärkt. En stor fördel med att skriva boken i form av en massa verser är att det kan bli lättare att göra utfall lite hit och dit utan att det egentligen för berättelsen framåt, tyvärr är det tämligen få dylika verser.

Ett exempel på vad jag menar är utdraget ur följande tragikomiska "dikt":

"Jag har ett litet gråtproblem

När jag väl har börjat

kan jag inte sluta.

Och det besvärliga med det är

att om jag gråter i mer

än fem minuter

(och det gör jag förstås varje gång)

blir ögonen svullna som på en boxare

i minst ett dygn.

[...]

Så när jag har gråtit

hoppas jag på solsken

för om det är molnigt ute

frågar alla hela tiden

varför jag har solglasögon på mig,

och då känner jag mig så dum

att jag börjar gråta,

och när jag väl har börjat

kan jag inte sluta."

En annan fördel med att skriva på vers är att boken blir väldigt lättläst. Det är fullt med luft på sidorna och inga av kapitlen (dikterna) är längre än ett par sidor. Jag tillhör inte de som vanligtvis brukar läsa diktböcker (och dylikt), men den här boken gillade jag skarpt och jag ser fram emot att läsa uppföljaren, som är skriven ur Murphys perspektiv. (Den här boken är skriven ur Sophies perspektiv.) För att nämna ytterligare en positiv aspekt är att den här texten, inklusive översättningen av Ylva Stålmarck, är att språkbruket är ypperligt. Det är ren glädje att läsa meningarna.

Andra recensioner av Sonya Sones Vad mina vänner inte vet:

Bokhora

Frids bokrecensioner

Flaskposten (1)

Flaskposten (2)

Robert Swindells / Ormbiten

Författare: Robert Swindells
Boktitel: Ormbiten (originaltitel: Snakebite)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 75
Utgivningsår: 2008 (på engelska: 2006)

Handling: Gängledaren Mark har trakasserat Alex i åratal. Nu tror han att Alex har tjallat på honom, och det gör ingen ostraffat. Mark har tänkt ut en plan, och han har många på sin sida. För Alex börjar läget bli desperat. Hur ska han lyckas slingra sig ur gängets fälla?

Adlibris

Det här är ytterligare en av Argassos lättlästa böcker. Jag har tidigare recenserat Swindells Knivsegg, men i den här boken är det alltså ormar istället för knivar som gäller. I likhet med Knivsegg är det dock huvudpersonen som fått problem med en gängledare. Däremot är protagonisten i den här boken, Alex, helt oskyldig. Han har alltså inte retat Mark när Mark var yngre, dvs. till skillnad från vad som var fallet i Knivsegg.

Vad som för handlingen framåt i den här boken är att Mark och en annan i hans gäng försöker att snatta och Alex råkar bli vittne till det hela. Mark svär då på att hämnas snarast möjligt och det är det som är bokens klimax. En annan sak som är viktig för bokens handling är att Alex får en giftfri, men ovanlig, orm i födelsedagspresent av sin farbror. Om jag sedan nämner att slutet på boken är väldigt förutsägbart kan ni säkert gissa vad som kommer att hända. Nej, den här boken var definitivt ingen Knivsegg. Godkänt får den, men inte mer.

Andra recensioner av Robert Swindells Ormbiten:
En bok om dagen
Frids bokrecensioner

Kevin Brooks & Catherine Forde / Vi ses, baby ...

Författare: Kevin Brooks & Catherine Forde
Boktitel: Vi ses, baby ... (originaltitel: I see you baby)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 137
Utgivningsår: 2006 (på engelska: 2005)

Handling: Sally Mack har fått nog - av sitt jobb, sin chef och sitt liv. Keith Scully känner sig inte heller på topp. Hans vänner har svikit och nu är han på väg till ROCK OUT, årets viktigaste festival, alldeles ensam. Både Sally och Keith önskar att de var någon annan. Och den här gången har de tur. Av en lustig slump råkar båda få tag på VIP-biljetter till ROCK OUT.

Helgen ser ut att ljusna. Men kommer deras första önskan att ställa till det för dem? Och vad händer när de träffar varandra?

Adlibris

Vi ses, baby ... är en lättläst romantisk komedi om två personer som inte känner sig särskilt nöjda med sina liv. Sally är det inte då hennes jobb och hennes chef inte direkt faller henne i smaken, vilket verkar vara högst förståeligt. Efter att ha spillt saker en gång för mycket får hon dock sparken, men turligt nog för henne berodde det på att hon fick en ryggsäck kastad på sig och i den fanns en VIP-biljett till ROCK OUT.

Keith Scully har köpt biljetter, men hans "kompisar" har ångrat sig och orkar inte åka iväg. De sitter och tittar på TV när Keith ringer från tågstationen, och hävdar att de ska träffa ett par tjejer och inte har någon lust att följa med på festivalen. De hade tänkt ringa, men det har inte blivit av. När han går den sista biten till festivalområdet får han en väska kastad på sig, av misstag och av sin stora idol, och ramlar ner i dynga. I väskan ligger det bland annat en jacka och i jackan finns det en VIP-biljett till ROCK OUT.

Sannolikt eller inte så är det på det här sättet de får VIP-biljetter till festivalen, och givetvis springer de på varandra. Och givetvis uppstår problem när de försöker vara några andra än de som de egentligen är.

Jag är visserligen svag för romantiska komedier, men den här boken tycker jag är något svag. Det finns inte särskilt mycket problematiserande i handlingen, men visst, det här är en bok från Argasso som ska vara relativt tunn samt lättläst så dylika bitar måste ofta skäras ner på en hel del. Jag har dessutom svårt att fastna för någon av huvudkaraktärerna. Det tycks mig som att de vill vara alternativa och småhäftiga på det sättet. Fast i själva verket är det svårt att påstå att de är det, de är snarare rätt tragiska. Och de är inte tragiska på ett roligt sätt, de är mer pinsamt tragiska. Är det någon som vill läsa just en lättläst romantisk komedi fungerar den, men det är ingen bok jag skulle rekommendera för läsvärdets skull.

Andra recensioner av Kevin Brooks & Catherine Fordes Vi ses, baby ...:
Bokomaten

Brandon Sanderson / Alcatraz versus the evil Librarians

Författare: Brandon Sanderson

Boktitel: Alcatraz versus the evil Librarians

Förlag: Scholastic

Antal sidor: 308

Utgivningsår: 2007

Handling: Alcatraz Smedry doesn't seem destined for anything but disaster. But on his thirteenth birthday, he recieves a bag of sand, and his life takes a bizarre turn. This is no ordinary bag of sand...and it is quicky stolen by the cult of evil Librarians who are taking over the world by spreading misinformation and suppressing truth. The sand will give the evil Librarians the edge they need to achieve world domination. Alcatraz must stop them!...by infiltrating the local library, armed with nothing but eyeglasses and a talent for klutziness.

Adlibris

Det här är en fullständigt lysande bok som passar bra för alla åldrar. Tråkigt nog tycks inte den här boken ha översatts till svenska än, men det kan jag tänka mig kommer att ske framöver. Hittills har tre böcker getts ut i serien och den fjärde boken verkar släppas i december. Boken kan särskilt rekommenderas till de som gillar Lemony Snickets böcker om syskonen Baudelaires olycksaliga liv då båda böckerna innehåller en hel del metahumor.

Brandon Sanderson gör ofta narr av sitt eget skrivande (eller ja, Alcatraz Smedrys skrivande blir det rent tekniskt sett eftersom boken är skriven som en självbiografi) och böcker, samt bibliotek, i allmänhet. Ett exempel på detta är följande passage, som är hämtat från kapitel 14 i boken. Vad som händer i det här kapitlet är att Alcatraz och hans vänner blir anfallna av pappersmonster skapade av sidorna från kärleksromaner: "Now, if you are ever writing a story such as this, you should know something. Never interrupt the flow of a good action scene by interjecting needless explanations. I did this once, in Chapter Fourteen of an otherwise very exciting story. I regret it to this day."

Hur skulle man inte kunna älska en bok som inleds med: "So, there I was, tied to an altar made from outdated encyclopedias, about to get sacrificed to the dark powers by a cult of evil Librarians."? Och för att inte förstöra något för kommande läsare tänker jag inte avslöja hur kapitel 20 inleds, men det är bra, det är det. Åtminstone ska jag inte göra det innan jag har hunnit köpa, och läsa, del två i den här serien.

För att berätta lite om vad boken handlar om så handlar den om en "helt vanlig" kille, som har en enastående förmåga att ha sönder saker. Vad han däremot inte vet är att det är inte någon slump att han har den förmågan för det är en slags genetisk gåva han har, en Talang. Så gott som alla i hans släkt föds med en särskild gåva. Hans farfar har gåvan att kunna komma försent till saker, en annan har förmågan att kunna ramla. Dessa förmågor är, tro det eller ej, mer användbara än vad de verkar vara. Faktum är att utan sina märkliga förmågor skulle de inte haft den minsta chans att kunna överleva mötet med de onda Bibliotekarierna.

Förutom att se vad de olika Talangerna har för nytta får läsaren även veta att det finns ytterligare tre världsdelarna på jorden, dinosaurierna är inte alls utdöda (även om de flesta i den fria världen önskar att de vore det) och de är heller inte så stora som vad de verkar vara. Dinosauriebenen som hittas är nämligen förstorade av de onda Bibliotekarierna.

Brandon Sanderson har fått till ett humoristiskt äventyr med en högst ovillig hjälte som mest av allt önskar att han aldrig gått med på att ge sig ut på äventyret. Även om jag sa det redan i början av min recension säger jag det igen, det här är en fullständigt lysande bok. Har du inte redan läst den, läs den, och orkar du inte läsa en bok på engelska, kämpa för att den ska översättas till svenska.

Andra recensioner av Brandon Sandersons Alcatraz versus the evil Librarians:

Kim Olin / Checka in

Författare: Kim Olin

Boktitel: Checka in

Förlag: Argasso

Antal sidor: 198

Utgivningsår: 2009

Handling: När fängelsegrindarna stängs om Simon finns det inte längre någon återvändo. Han måste utföra ett farligt uppdrag på order av Pulverlands boss. Misslyckas han begravs bevisen för hans oskuld för alltid och han måste sitta av hela straffet, fängslad för ett mord han inte har begått ...

Adlibris

I den tredje boken är det tänkt att Simon ska göra sig av med en ledare för ett gäng. Gör han inte det kommer hans flickvän att råka illa ut. Detta var det straff Simon fick för sitt svek i slutet av Beskyddaren. Jag antar att det åtminstone är bättre än att bli avrättad...

I fängelset sitter även Johnnys vän Ben, som är anledningen till att Johnny "tagit hand om" Simon. Ben är nämligen Simons pappa, men innan Simon blev inspärrad hade de aldrig träffat varandra.

Utanför fängelset försöker en gammal nedknarkad vän till Simon, Pelle, fixa fram bevisen som kan få Simon att slippa ut ur fängelset. Pelle försvinner dock och Simon anar det värsta.

Inne i fängelset arbetar Simon på att lyckas med sitt uppdrag, men det är lättare sagt än gjort. Till sist når han vissa framsteg, men kommer det hela verkligen att lyckas så väl som det är tänkt? Nej, självfallet blir så inte fallet.

Den tredje och näst sista boken i serien om Simon anser jag vara den bästa. Den är inte lika repetitiv som de två tidigare böckerna och det beror förmodligen till stor del på att handlingen inte längre utspelar sig i Pulverland utan i fängelset. En av fångarna känns förvisso som en deus ex machina så att uppdraget ska kunna bli löst, men jag har sett långt värre exempel på dylika lösningar så det är inte så långsökt som vad det skulle ha kunnat vara. (Dessutom har jag föga erfarenhet av fängelsevistelser så det är möjligt att lösningen är fullt plausibel.)

Boken är inte riktigt lika snabbt berättad som de två tidigare böckerna, men visst håller även den här ett högt tempo. Den är heller inte riktigt lika mörk som sina föregångare. Fast det kanske kan bero på att knark och våld visserligen förekommer på fängelser, men inte alls i samma utsträckning som utanför murarna.

Om en dryg månad kommer den fjärde och sista boken och den ska jag definitivt försöka läsa snarast möjligt för att få veta hur det kommer att gå för Simon, Elsa, Tobias och de andra svarta själarna i Pulverland.

Andra recensioner av Kim Olins Checka in:

Frids bokrecensioner

Flaskposten

Kim Olin / Beskyddaren

Författare: Kim Olin
Boktitel: Beskyddaren

Förlag: Argasso
Antal sidor: 188
Utgivningsår: 2008

Handling: En krypskytt stryker omkring i Pulverland och terroriserar den nye knarkbossens närmaste medarbetare. Spåren efter den mystiske skytten är få, och under sin jakt på sanningen har Simon snart hamnat i sin västa sits någonsin.

Adlibris

Johnny var ingen polis, i själva verket ville han starta krig mellan Tobias gäng och Black Hands för att kunna utplåna dem på en och samma gång och själv ta över makten i Pulverland. Som tack till Simon erbjöd Johnny honom såväl lägenhet som jobb. Fast Simon hade bestämt sig för att göra ett nytt försök att gå i skolan, vilket inte gick vidare bra.

Simon tackar till sist ja till att jobba för Johnny och kan flytta in i en ny lägenhet där han och Elsa kan vara tillsammans så mycket de vill. Tobias överlevde dock Johnnys attack så kan det möjligen vara Tobias som är krypskytten som skjuter Johnnys medarbetare?

I likhet med förra boken börjar Simon tvivla på om han verkligen vill jobba för gangsterbossen. Johnny. Det visar sig snabbt att han är helt hänsynlös och tvekar inte det minsta när det gäller att ta livet av de som misshagar honom. I likhet med förra boken blir Simon kontaktad av någon som vill bli av med den nuvarande gangsterbossen, frågan är bara om Simon än en gång ska byta sida...

Jag tycker att boken påminner väl mycket om föregående bok ibland, men i likhet med Avhopparen är Beskyddaren spännande och håller hela tiden ett högt tempo. De är båda två riktiga sidvändare. Del två är dock aningen mer komplex, och den innehåller mer av det som redan varit. Anser man att ettan var för våldsam kommer man inte att uppskatta att våldet utökats en del i den här boken. Där det främst var misshandel i den förra boken (bortsett från slutet då Johnny tog över genom att avrätta ett antal personer ur de två dåvarande gangstergängen) är det istället avrättningar och poliskorruption i den här boken.

Andra recensioner av Kim Olins Beskyddaren:
En bok om dagen
Lilla O
Frids bokrecensioner

Kim Olin / Avhopparen

Författare: Kim Olin

Boktitel: Avhopparen

Förlag: Argasso

Antal sidor: 141

Utgivningsår: 2007

Handling: Simon har hoppat av skolan och försöker nu med alla medel komma upp sig i Tobias Flemings kriminella organisation. Han får i uppdrag att klå upp två smålangare som har blåst Tobias på pengar, och från den stunden dras han allt djupare in i organisationens affärer. När så en främmande man kontaktar Simon med ett oväntat förslag förändras allt. Nu måste Simon välja sida ...

Adlibris

Avhopparen är den första delen av fyra i Kim Olins serie om Simon. Böckerna är lättlästa, men innehåller avsevärt fler sidor än vad som är vanligt hos böckerna Argasso publicerar. Tydligen ska dock de här böckerna fungera alldeles utmärkt till den tänkta målgruppen trots det större antalet sidor. Att böckerna är jag inte vidare förvånad över. Det sällan en lugn stund i boken, vilket delvis beror på nästintill fullständig avsaknad av miljöbeskrivningar.

Den första delen handlar om hur Simon hoppar av skolan, blir hemlös och får gå med i Tobias gangsterorganisation. Främst säljer Simon knark och misshandlar folk som försöker blåsa Tobias. Det går hyfsat för Tobias, men sen uppstår två stora problem:

1) En polis, Johnny, kontaktar honom för att få Simon att förråda Tobias och plantera en hel väska knark på nattklubben som är Tobias bas. Knarket är stulet från det gangstergäng som styr i den andra delen av Pulverland (Black hands) och tanken är att det ska utbryta ett krig mellan dem.

2) Simon blir beordrad att misshandla sin flickvän, Elsa, då hon har snott knark från Tobias. Även om det inte riktigt verkar så i början är Simon helt klart kär i Elsa och att misshandla henne är något han absolut inte vill göra och att hjälpa polisen ter sig lockande.

Boken är både lättläst och spännande. Att den helt och hållet kretsar kring den kriminella världen, och att huvudpersonen är någon som hoppat av skolan för att sälja knark och misshandla folk, gör väl att en del kanske inte skulle vilja rekommendera den. Om så är fallet tycker jag att det är synd för det här är utan minsta tvekan en bok som vill bli läst av även icke läsvana. Jag skulle högst sannolikt ha älskat den här boken om den funnits när jag gick på högstadiet.

Andra recensioner av Kim Olins Avhopparen:

Flaskposten

Bästa boken!

Hedvig Biblioteksbloggen

Collaget

Bali Rai / Are you kidding?

Författare: Bali Rai
Boktitel: Are you kidding?

Förlag: Barrington Stoke
Antal sidor: 96
Utgivningsår: 2008

Handling: Marcus's grandad is the new school caretaker. That's embarrassing enough. But when the school mascot, Flossie the goat, goes missing, people start to ask tricky questions. Questions like, "Marcus, did your gramps eat our mascot?"
Gramps is in big trouble. Can Marcus and his friends help him out ... without dropping themselves in it?

Adlibris

Denna lättlästa bok är den tredje delen i trilogin som inleddes med Spelet (Two-timer). Jag tror inte att den getts ut på svenska, men det är heller inte så konstigt om den inte gjort det för den första delen gavs ut på svenska tidigare i år.

Den stora skillnaden mellan triologins olika böcker är att i den första boken var det Harj som var huvudperson, i den andra boken var det Kully och nu i den tredje boken är det Marcus man till störst del får följa. En annan skillnad mellan böckerna är att den första boken i mitt tycke var klart bättre än denna bok. Anledningen till det beror troligen till stor del på att jag tycker att det är roligare med ett triangeldrama än jakten på en försvunnen get. Ett annat kompisgäng, 2.2 Massive, har en beef med Marcus/Harj/Kullys kompisgäng och därför tar Marcus för givet att de bara hittat på att de såg Marcus släkting ta geten och senare äta upp den.

Vad jag tycker är en av styrkorna med boken är att hans morfar, eller farfar, faktiskt tog geten och åt upp den. 2.2 Massive är alltså helt oskyldiga, vilket inte direkt brukar vara fallet i den här typen av böcker. (Dock blev jag överraskad över slutet i den första boken i trilogin också.) Jag var även nöjd med bokens slut även om det inte bjöd på några större överraskningar.

Var man riktigt förtjust i den första delen, eller gillar böcker om getter i allmänhet, kan jag mycket väl tänka mig att man även kommer att uppskatta den här delen. Jag som tyckte att trilogins första del var ok, men inte mer än så, uppskattade dock inte den här boken särskilt mycket.

Andra recensioner av Bali Rais Are you kidding?:

Nigel Hinton / Utpekad

Författare: Nigel Hinton

Boktitel: Utpekad (originaltitel: Until proven guilty)

Förlag: Argasso

Antal sidor: 105

Utgivningsår: 2008 (på engelska: 2006)

Handling: Nathans värld har rasat samman. En flicka är död och polisen misstänker Nathans pappa för mordet. Allt talar för att han är skyldig och situationen verkar hopplös - till Nathan gör en oväntad upptäckt.

Adlibris

Nigel Hintons Utpekad är en spännande och lättläst bok som är skriven till dig som är i högstadieåldern. Vad skulle man själv göra om ens pappa blir anklagad för mord? Och varför var pappa försenad när vi skulle träffas för att fiska? Och hur fick han det där rivsåret på armen? Och varför finns pappas DNA under naglarna på den mördade kvinnan? Och har Nathans pappa dödat de andra kvinnorna som påträffats tidigare?

Dessutom är det mobbstämning utanför familjens dörr. Det spelar ingen roll att Nathans pappa ännu inte har blivit dömd, och att hans familj dessutom inte tycks ha det minsta med några mord att göra.

Fast kan den vita skåpbilen som höll på att köra över Nathan när han var på väg för att fiska med pappa ha något med mordet att göra? Nathan bestämmer sig för att leta reda på skåpbilen, och till sist hittar han skåpbilen, som visar sig tillhöra Nathans bästa kompis pappa.

Utpekad är möjligen snäppet för kort, men spänningen hålls vid liv ända till bokens slut. Man får som läsare inte veta om pappan begått morden eller inte före bokens allra sista sidor. Jag kan helt klart rekommendera boken om läsaren är ute efter att få läsa en tämligen tunn och spännande bok.

Andra recensioner av Nigel Hintons Utpekad:

Kate Cann / Textlek

Författare: Kate Cann

Boktitel: Textlek (originaltitel: Text game)

Förlag: Argasso

Antal sidor: 82

Utgivningsår: 2006 (på engelska: 2004)

Handling: Allt är bra i Mels liv, och det allra bästa är pojkvännen Ben. Han är trevlig, rolig och underbar att vara tillsammans med. Mel kan inte fatta att han har fastnat för just henne. Men så börjar hon få otäcka sms på sin mobil. De säger att Ben bara leker med henne. Att han tänker dumpa henne. Att han träffar någon annan. Är meddelandena bara från en avundsjuk rival, precis som hennes vän Lisa påstår? Eller är de sanna?

Adlibris

Boken Textlek är ett lysande exempel på vad som kan inträffa när det är bristfällig kommunikation i ett förhållande samt vad som kan hända om man låter ens oro fatta besluten åt en. Jag skulle vilja påstå att baksidestexten inte är helt sann för ett av Mels problem är att hon slutar visa upp meddelandena för Lisa när de fortsätter komma. Hon pratar inte ens med sin pojkvän Ben om smsen. Istället förväntar Mel mer och mer att det är sant och mår i gengäld allt sämre för var sms som anländer till mobilen.

Jag kan tänka mig att den tänkta målgruppen för den här lättlästa boken är tjejer på högstadiet. Jag tycker att boken var bra, och den visar verkligen på vikten av att kunna prata med sin respektive samt att kunna lita på sig själv och att den man är tillsammans med verkligen vill vara tillsammans med en. När Mel och Ben väl fick tala ut med varandra i slutet av boken visade det sig att den som skickat alla sms till Mel var en sociopatisk(?) tjej som gjort så här även tidigare för att få par att bryta upp. (Och sedan kunde Mel och Ben leva lyckliga i alla sina dagar ...)

Andra recensioner av Kate Canns Textlek:
En bok om dagen
Frids bokrecensioner
Maritas bibliotek

Pete Johnson / Shut it!

Författare: Pete Johnson

Boktitel: Shut it!

Förlag: Barrington Stoke

Antal sidor: 64

Utgivningsår: 2009

Handling: Andy and Ben always fight - the way brothers do. But one day Ben goes too far. And Andy's had enough. He's not going to talk again. Not at all. Not even once. For a month.

He's an instant celebrity! How long will his fame last? And what if he needs to say something really important?

Adlibris

Jag tror inte att den här boken översatts till svenska och det tycker jag är synd för det är en rolig bok som är skriven för bokslukaråldern. Andys storebror Ben håller hela tiden på och retar honom på olika sätt och vis och mamma brukar alltid ta Bens parti. Nu har Andy fått sin första flickvän och Ben försöker på olika sätt och vis sabotera för sin lillebror när han bjudit över henne. Till sist blir Andy rasande på Ben och flickvännen, Tara, tycker nog att det är dags för henne att gå hem då. Andy blir givetvis inte mindre missnöjd med sin storebror och han bestämmer sig då för att inte säga ett knyst på en hel månad.

Dagen efter verkar inte Tara vilja prata med Andy, men det gör egentligen inte så mycket för Andy har ju ändå bestämt sig för att inte säga något alls under den kommande månaden. Det här leder givetvis till att skolkamraterna gör allt de kan för att försöka få honom att prata, men de tycker att det hela är ett rätt roligt initiativ. Lärarna tycker inte att det är fullt så roligt, men Andy kan inte riktigt förstå varför. Innan kunde de klaga på att man pratade för mycket, och nu klagar de på att man säger för lite. Och visst, Andy har förstås möjligheten att svara på frågor genom att skriva lappar ...

Slutet blir inte alltför överraskande, men boken är definitivt läsvärd. Då boken är skriven på lättläst engelska kanske den fungerar bättre för högstadiet än för mellanstadiet, men jag hoppas verkligen att exempelvis Argasso väljer att översätta den för det är den värd.

Andra recensioner av Pete Johnsons Shut it!:

Ulf Nilsson / Hemligt brev till hela världen

Författare: Ulf Nilsson
Boktitel: Hemligt brev till hela världen

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 136

Utgivningsår: 2009

Handling: Johnny får ett nytt uppdrag av Danskan som bor i hans hus. Hon misstänker att någon okänd är inne på hennes trådlösa nätverk. Säkerhetsprogrammet på hennes dator har fångat upp meddelanden och en varningsruta visar sig allt oftare:

SECURITY RED ALART

Andra datorer på ditt nätverk

Och därunder fragment av den andres meddelanden:

Touch of death. Fyra kalasjnikov klara. Behövs tjugo till.

Det här fallet blir viktigare och svårare än något av de tre tidigare som Johnny & Co har löst. Som vanligt är allting mycket mer komplicerat än vad han kan tro.

Adlibris

Det här är en bok som är tänkt att läsas av barn i bokslukaråldern och det är även den fjärde delen i serien om "detektivbyrån" Johnny & Co. Boken är såväl spännande som välskriven. Dock märks det rätt tydligt att den är skriven till en något yngre åldersgrupp än de böcker jag vanligtvis brukar läsa. Upplösningen av boken är minst sagt överraskande, men jag tycker samtidigt att handlingen i gengäld blir något löjeväckande. Noteras bör dock att det torde vara få barn i den här åldersgruppen som skulle hålla med mig om det. Jag kan säga precis samma sak om en del av de sätt som används när Johnny och hans kompis fotografen lyckas få tag på information från datorn terroristen använder. Fast det är givetvis helt irrelevant vad jag anser om det då jag knappast tillhör den tänkta målgruppen, och jag skulle utan att tveka kunna rekommendera den här boken, eller åtminstone bokserien, när jag har bokprat för mellanstadieelever.

Andra recensioner av Ulf Nilssons Hemligt brev till hela världen:

Ge mig boken!

Robert Swindells / Knivsegg

Författare: Robert Swindells
Boktitel: Knivsegg (originaltitel: Knife-edge)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 73
Utgivningsår: 2009 (på engelska: 2008)

Handling: Cecil Trues gäng terroriserar eleverna på Sams skola. De misshandlar yngre killar och snor deras prylar. Sam är rädd att det snart ska bli hans tur.

Det är därför han stjäl armékniven. Med kniven i fickan känner han sig hård. Nu ska han äntligen kunna utmana Cecil True ...

Adlibris

Det här är ytterligare en lättläst bok från Argasso som är tänkt för högstadieåldern. Sam och Tim går på en skola där det är ett gäng, Hajarna, som skrämmer sina skolkamrater. Gängets ledare, Cecil True, har dock inte alltid varit en tuff gängledare. När han var yngre brukade Sam reta honom genom att bland annat göra narr av hans namn. Sam tyckte inte att det var något konstigt med det, har man namn som Cecil brukar ungar i vanliga fall skratta åt namnet. Nuförtiden är det dock ingen som törs skratta åt Cecil för det är allmänt känt att Hajarna bär kniv och skrattar man åt Cecil True skulle man förmodligen aldrig kunna skratta igen.

Sam är dock inte helt nöjd med sin status på skolan. Han vill bli tuffare och han vill slippa vara rädd för Cecil. När Tim visar upp vad han skaffat för att använda till självförsvar, en kniv, inser Sam hur han ska göra för att uppnå sina mål. Han vet dock inte hur han ska kunna köpa en kniv för han har inget äldre syskon eller någon äldre kusin och själv är han inte arton år. Av en ren slump får han dock hjälpa till med trädgårdsarbete hos en gammal militär, som har en kniv liggandes i förrådet. Sam tar den och nu känner han sig genast mycket tuffare och hans självförtroende ökar kraftigt. Han lyckas få en dejt med den tjej han länge trånat efter och visar stolt upp kniven för henne och skryter med hur han använt den. Givetvis kommer en av tuffingarna in då och Sam nödgas använda kniven. Inte genom att sticka ner tuffingen, men genom att hota honom med knvien. Han gör det dock inte särskilt diskret och i princip varenda kund på snabbmatstället de är på ser hur han börjar hota någon med en kniv.

I slutändan blir Sam förnedrad av Hajarna och måste slicka deras skor. Sam bestämmer sig då för att ta livet av Cecil, men turligt nog ändrar han åsikt efter att ha lyssnat på vad den pensionerade soldaten har att säga om att hugga ner någon med kniv. Man kan visserligen tycka att slutet av boken är lite kort och därtill tycka att det är fel att gänget inte får något som helst straff. Jag håller dock inte med om att boken innehåller dylika orättvisor. Jag tycker snarare att Sam fick precis vad han förtjänade. Visst tusan blev han förnedrad av gänget, dessutom skedde det inför den där tjejen han trånat efter. Det är knappast något man själv skulle vilja bli utsatt för. Fast en av anledningarna till att han var så rädd för Cecils gäng var att han retat Cecil när de var yngre, och därtill uttryckt att det var mer eller mindre naturligt att människor med så löjliga namn som Cecil blev retade för sina namn. Jag anser alltså att Sam helt enkelt fick vad han förtjänade, och det var trots allt Sam som drog kniv först mot någon. Han själv hade aldrig blivit hotad med någon kniv utan det var det enbart "allmän kännedom" att Hajarna gjorde då och då.

Boken är ett lysande exempel på hur snabbt saker och ting kan gå fel när man fattar dåligt genomtänkta beslut och vilka stora konsekvenser det kan få för resten av livet om man inte klarar av att ändra åsikt. Den kan helt klart rekommenderas!

Andra recensioner av Robert Swindells Knivsegg:
En bok om dagen
Annettes bokblogg

Magnus Ljunggren / Hålla masken

Författare: Magnus Ljunggren

Boktitel: Hålla masken

Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 298
Utgivningsår: 2008

Handling: Erik är femton år och landets bästa hockeymålvakt för sin ålder. Han är den enda spelaren i laget som har en egen agent. Om fem år kan han ha ett NHL-kontrakt, som försörjer honom resten av livet.

Han är lagets mest betydelsefulla spelare, och nu ska han spela final i TV-pucken. Det är bara ett problem: Han tycker inte att det är roligt med hockey längre.

Hålla masken är en bok om att våga följa sin vilja, och att inte ge upp.

Adlibris

När jag på allvar började läsa en massa ungdomsböcker under senvåren var det två författare jag blev riktigt glad över att jag "funnit". Den ena var självfallet Magnus Ljunggren. (Den andra var en annan Magnus, nämligen Magnus Nordin.) Det var dock inte den här boken om en ishockeyspelare som blev den förste jag läste av Ljunggren utan en bok om en fotbollsspelare, men mer om boken VM-sommar i ett senare inlägg.

Den här boken håller väldigt hög klass och den tycks mig väldigt realistisk. Nu har jag visserligen inte växt upp i Norrland, och jag har heller aldrig spelat ishockey, men den verkar åtminstone vara trovärdig. Boken handlar om en, för sin ålder, väldigt skicklig hockeymålvakt. Under bokens gång hinner Erik vara högst delaktig i att hans lag vinner TV-pucken och han hinner även göra elitseriedebut som den yngste spelaren genom tiderna. Problemet är bara att Erik inte längre tycker att det är så roligt att spela ishockey. Han känner dock ett stort tryck från sina föräldrar, varav pappan är en gammal landslagsspelare för Tre Kronor, samt sina lagkamrater att fortsätta. Sen är det förstås det där med att få spela i NHL och inte behöva oroa sig för pengar resten av livet.

När Erik får göra sin elitseriedebut bär det sig inte bättre än att han blir skadad och istället för att kunna använda sina valfria timmar i skolan till att träna ishockey måste han vara med och spela teater tillsammans med teatergruppen. Efter en tid tycker dock Erik att det är riktigt roligt, och det verkar helt klart som att han har viss talang för det där med att uppträda. Än bättre känns teatern då han blir tillsammans med en av tjejerna där, Linda. Fast när läkaren låter honom börjar spela ishockey igen känner Erik en hel del press, från föräldrar, från lagkamrater, från sin tränare, från sin agent från teatergruppen och från sin flickvän. Erik inser att han måste fatta ett beslut om hur han ska göra med framtiden.

Boken innehåller det mesta, ishockey, kärlek, kamratskap, grupptryck, krav från föräldrarna och en massa annat. Magnus Ljunggren lyckas dock bra med att blanda samman alla ämnena och han har fått till en väldigt läsvärd bok. I ett tidigare inlägg klagade jag på omslaget då det inte alls passade boken. Vad gäller den här boken kan det mycket väl vara så att omslaget passar bra, men i gengäld är det troligt att omslaget även verkar exkluderande. Det här är en bok som passar bra även för ungdomar som inte är särskilt intresserade av ishockey, men när man väljer ett dylikt omslag ter det sig troligt att det är ungdomar som är intresserade av ishockey som också kommer att läsa den här boken.

Boken handlar om att man ska våga välja sin egen väg, men jag kan inte påstå att jag inte tycker det är sorgligt att han väljer bort ishockeyn. Erik är en medelmåtta i skolan, han visar förvisso upp en del talang vad gäller teater. Fast han är givetvis inte alls en lika stor teatertalang som vad han är ishockeytalang. Erik vågar välja sin egen väg, och det är visserligen jättebra att han kan göra det, men frågan är om han 20 år senare fortfarande skulle ha fattat samma beslut.

Andra recensioner av Magnus Ljunggrens Hålla masken:
Bokhora
Bibliotekariens bästa
Frids bokrecensioner
Collaget
KarmaKult

Sophie McKenzie / Riggad

Författare: Sophie McKenzie

Boktitel: Riggad (originaltitel: The fix)

Förlag: Argasso

Antal sidor: 95

Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2009)

Handling: För Blake, den bäste målskytten i laget, är ingenting viktigare än fotbollen. Men den betalar inte hyran, och kan hans mamma inte få fram pengar kommer de snart att bli vräkta.

När det ser som mörkast ut dyker en främmande man upp och ger honom ett erbjudande: missa några mål och få pengar till hyran.

Har Blake råd att tacka nej?

Adlibris

Riggad är en lättläst bok för högstadieåldern. Boken innehåller vissa inslag av kriminalare, men den handlar främst om fotboll och ett moraliskt dilemma. Just att det är en kort och lättläst bok gör tyvärr att det moraliska dilemmat inte riktigt blir till vad det skulle kunna vara. För att besvara frågan i handlingsbeskrivningen; Blake har inte råd att tacka nej, och går därför tämligen snabbt med på förslaget att se till så att det egna laget förlorar semifinalen i cupen de är med i.

Blakes lag förlorade dock inte semifinalen, och det berodde på att Blake inte kunde motstå chansen att få göra ett matchavgörande mål. Skurken som mutade Blake blir inte det minsta nöjd och hotar då med att göra Blakes mamma illa om inte Blake ser till att laget istället förlorar finalen. Ska Blake klara av att sänka sitt eget lag?

Det finns helt klart bättre böcker om fotboll (och idrott), och det finns helt klart bättre böcker om moraliska dilemman. Fast i gengäld finns det även klart sämre sådana böcker också. Karaktärerna förblir tyvärr tämligen ointressanta i den här boken, men boken innehåller samtidigt en del spänning, den innehåller även en hel del fotboll och till viss del innehåller den även det där moraliska dilemmat om det är rätt att förstöra för laget för att kunna hjälpa sin mamma. Ytterligare något som talar för boken är att den är lättläst. Det är trots allt så att en hyfsad bok som är lättläst kan i många fall vara bättre lämpade för läsaren än en vanlig bok som är bra.

Andra recensioner av Sophie McKenzies Riggad:

En bok om dagen

Biskopsbloggen

Bali Rai / Spelet

Författare: Bali Rai
Boktitel: Spelet (originaltitel: Two-timer)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 118
Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2005)

Handling: Harjinder har ingen flickvän och inget flyt, det är i alla fall vad hans kompisar brukar säga. Så när inte bara en, utan två av stans coolaste tjejer plötsligt vill gå ut med honom kan han inte säga nej. Först känns det fel att lura dem, men sedan börjar han njuta av det ...

Adlibris

Bali Rais Spelet är en lättläst och lättsam bok om en kille som helt plötsligt inte bara får en utan två flickvänner. Det börjar bra för honom och han märker snabbt att det inte är några problem alls att komma på lögner som tjejerna Neeta och Kelly går på. Allt eftersom tiden går får han dock svårare och svårare att hålla isär vad han sagt till vem av dem.

Problemet jag har med själva handlingen är att det tycks föga troligt att "två av stans coolaste tjejer" inte skulle ha för många gemensamma kompisar för att det hela ska vara kört för Harjinder redan från början. Nu går visserligen inte Kelly på samma skola som vad Harjinder och Neeta gör, men Harjinders kompisar vet mycket väl vem Kelly är redan från början då de tyckte att hon var "en av de snyggaste tjejerna i hela [deras] område ... [och ] Marcus och Tag hade varit ute efter hennes telefonnummer i evigheter". Dessutom får jag lov att erkänna att jag trodde att boken skulle ta en helt annan vändning i slutet än vad den gjorde, jag trodde nämligen att det var Kelly och Neeta, som av någon anledning, var de som stod för själva spelandet, men tji fick jag. Anledningen till att jag trodde det var att jag inte tyckte det verkade tillräckligt sannolikt att "två av stans coolaste tjejer" inom loppet av ett par dagar båda två skulle bjuda ut Harjinder på dejt. Det var alltså inte Harjinder som frågan om Neeta och Kelly ville hitta på något utan det var det de där coola och snygga tjejerna som gjorde. Det verkade helt klart mer sannolikt att tjejerna hade någon slags vadslagning eller något i den stilen. Nåväl, boken är helt ok och den kunde definitivt erbjuda lite lättsam underhållning, men så mycket mer än så var det inte.

Andra recensioner av Bali Rais Spelet:

En bok om dagen

Tanya Landman / Två ord

Författare: Tanya Landman
Boktitel: Två ord (originaltitel: Two words)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 60
Utgivningsår: 2009 (på engelska: 2008)

Handling: Kompisarna Matt och Jake tänker bevisa att de kan klara den två dagar långa Stortoppsvandringen. Allt börjar bra, men snart begår de ett misstag som får ödesdigra konsekvenser ...

Adlibris

Handlingsbeskrivningen är förvisso helt korrekt, men det är inte det som är den stora fördelen med den här boken. Vad jag betraktar som bäst med boken är istället den del av boken som handlar om själva titeln till boken, de två orden. Dessa två ord är inte vilka ord som helst utan en lärare ger som uppgift till klassen att fundera över vilka två ord som är de två mest sorgligaste. M.a.o. går det alldeles utmärkt att använda den här 60 sidor långa boken som en uppgift där eleverna själva får tänka över vilka två ord i kombination de anser vara de två sorgligaste orden. När jag läste den här boken för ett par veckor sedan var det förmodligen 'försvunnen Saga' därför att min katt hade försvunnit tidigare under morgonen och sedan kom att vara borta nästan ett helt dygn, vilket är en relativt lång tid för en innekatt.

Stortoppsvandringen som boken handlar om är vad som leder till bokens klimax, och som skapar insikt hos Matt om vilka han anser vara de två mest sorgliga orden. Dock är själva vandringen enbart en slags transportsträcka till bokens slut, och boken kan kanske inte rekommenderas om någon efterfrågar en bok för att få läsa om just vandringar.

Boken är utgiven av Argasso förlag, och är därmed en lättläst bok. Den är främst tänkt att passa för högstadieelever, men då det finns stora möjligheter att diskutera kring innebörden av de två orden fungerar boken troligen precis lika bra för något äldre tonåringar.

Isla Dewar / Briggsy

Författare: Isla Dewar
Boktitel: Briggsy (originaltitel: Briggsy, första utgåva publicerad under titeln 'Walking with Rainbows')

Förlag: Argasso
Antal sidor: 87
Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2003)

Handling: När Briggsy dyker upp med ett resande tivolisällskap öppnar sig en helt ny värld för den överbeskyddade Minnie. Han liknar ingen annan hon har stött på tidigare. Han lever och han tar risker. Kommer det här att bli hennes bästa sommar hittills?

Adlibris

Bokförlaget Argasso publicerar främst lättlästa böcker för barn och ungdomar och den här boken är inget undantag. Boken handlar om hur den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Minnie träffar på Briggsy, en person som hon beskriver som "den mest speciella person [hon] någonsin har träffat". Briggsy reser runt med ett tivolisällskap och stannar sällan alltför lång tid på en och samma plats. Han har därför aldrig kunnat gå i skolan på riktigt. Det innebär dock inte att han är dum, han har nämligen lärt sig en massa genom att se på olika tv-program, bland annat den engelska motsvarigheten till Antikrundan och olika dokumentärer. Jag antar att man skulle kunna kalla honom för street smart. Minnie å andra sidan föddes med ett hål i hjärtat, men det löste sig genom några operationer. Dock är hon överbeskyddad och bortskämd av sina föräldrar till en följd av sitt hjärtproblem. Det hela är alltså en sorts Lady och Lufsen-berättelse, dock med ett stort undantag: Minnie har en pojkvän. Minnie ger visserligen Briggsy en kyss, men det handlar enbart om vänskapsband dem emellan.

Det som tilltalar mig mest vad gäller den här boken är att den är fokuserad på att kunskap inte enbart behöver komma till en utifrån vad man läser i läroböckerna, utan även vad man lär sig av att leva. Boken är en lättläst feel good-berättelse som förmodligen främst är tänkt att läsas av högstadietjejer.

Vad som tilltalar mig minst vad gäller boken, i sin helhet, är att det tycks mig som att den som skapat omslaget inte har en aning om bokens innehåll. Bokens framsida föreställer visserligen Briggsy, som man skulle kunna tänka sig att han såg ut givet att man inte hade en aning om hur han ser ut. Problemet är bara att man vet precis vilken klädstil Briggsy har: "Men allra mest är det färger jag tänker på när jag minns honom. Klarröda gympaskor utan strumpor. Svarta jeans och de där färgglada t-tröjorna. Att vara Briggsys vän var som att umgås med regnbågen." Emokillen man ser på framsidan påminner inte direkt om någon som skulle ha på sig klarröda gympaskor och färgglada t-tröjor.

Andra recensioner av Isla Dewars Briggsy:
En bok om dagen
Bibblabloggen
Frids bokrecensioner