Magnus Ljunggren / Ghetto Girls

Författare: Magnus Ljunggren

Boktitel: Ghetto Girls

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 201

Utgivningsår: 2007

Handling: Det ser ut att bli en hemsk höst för Virre och Jassan. De blir trackade på mobilerna och deras nya hemsida bombas med trashtalk. I samma veva tar en tjej i grannskolan livet av sig för att hon har blivit mobbad. Alla blir chockade, och man bestämmer sig för att arrangera en antivåldskonsert. En ljuspunkt i höstmörkret är att Virres och Jassans band, Ghetto Girls, får ett erbjudande om att uppträda med sin idol, Lee10, på en konsert i Stockholm. Men Virres pinsamma mamma hotar att förstöra allt genom att följa med som "barnvakt".

Adlibris

Ghetto Girls fortsätter där föregångaren Gig 1 slutade. Virre och Jassan har fortfarande sin duo och de skriver nya låtar. Ett problem jag har med den här boken är att den är aningen repetitiv. De har fortsatta problem med Karro och hennes minions, även om Karro nu är med i ett annat band och hennes minions (inklusive Bella) är kvar i Karros gamla band. Mobbingen från dem har dock eskalerat och de skriver inlägg på Ghetto Girls hemsida om hur värdelösa de är samt SMS:ar dem med samma saker. Vad värre är är att de även skrivit till arrangörerna av festivalen de ska uppträda på i Stockholm. (Här vill jag även rikta viss kritik till den som skrev baksidestexten till boken, de ska inte vara med på en konsert med Lee10, de ska spela på samma festival och inte samtidigt som honom.)

Arrangörerna har fått veta från "en massa personer" på Ghetto Girls hemmaplan om hur oäkta de är och att de är sellouts som t.o.m. skulle kunne tänka sig att spela in en skiva med Carola, vilket ju faktiskt är helt sant. Att det är sant tycker jag faktiskt förtar lite av hur elaka Karros minions är. Jag har inte mycket gott att säga om Carola, men man bör ändå komma ihåg att exempelvis Dogge (som visserligen blivit kallad sellout genom att vara med i Elgigantens reklam) uppträtt tillsammans med henne och Blues rappat på Little Drummer Boy på en av hennes julskivor. Vad jag försöker säga är att det kanske hade varit lämpligare att välja en artist som de dels inte tänkt spela in en skiva tillsammans med, och som dessutom inte går att förknippa med någon rappare i verkligheten. Dock ska jag inte vara alltför hård i min kritik vad gäller den här biten för det fungerade ändå bra i boken.

För att rikta än mer kritik mot boken anser jag att kärlekstriangeldramat i den här boken var helt ointressant jämfört med triangeldramat mellan Virre, Jassan och Bella från förra boken. Den sista biten av negativ kritik handlar om att jag anser att Magnus Ljunggren inte är alls lika bra som Anna Vikström på att skriva om vardagliga scener i skolvärlden, åtminstone var han det inte i den här boken. (Är det p.g.a. mobbingbiten man vill läsa den här boken, läs då hellre Anna Vikströms Spinks.)

Nu kanske det verkar som att jag inte alls gillade den här boken, men jo, det gjorde jag. Den är dock inte lika bra som den första boken. Vad jag gillar med boken Ghetto Girls är att Ghetto Girls visar att det inte handlar om hur äkta man hur, utan hur bra man är på att få igång publiken, jag gillar även mötet med Lee10 och dess efterspel och slutligen gillar jag att läsa böcker av Magnus Ljunggren då jag anser honom vara en bra författare. Jag skulle absolut vilja läsa en bok till om tjejerna i Ghetto Girls.

Andra recensioner av Magnus Ljunggrens Ghetto Girls: