Författare: Magnus Ljunggren
Boktitel: Gig 1
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 191
Utgivningsår: 2006
Handling: Virre och Jassan är bästisar sen dagis och nu börjar de sjuan. Tillsammans är de Ghetto Girls. Virre skriver texterna och Jassan fixar musiken. Med hörlurarna på gör hon helt otroliga grejer vid datorn, och Virre bara älskar henne... I skolan maler SO-Majvor på om riksdagen och fortsätter att ge helt galna arbetsuppgifter. Karro och hennes lakejer tror att de vet allt. Men Virre och Jassan ser på varandra och suckar. Samtidigt! Och då kan man väl stå ut ett tag till. Dessutom får de en ny musiklärare. Han verkar okej. Och så börjar Bella i deras klass. Hon är kul och kan nog bli en ny kompis. Eller förstörs allt då?
Jag har tidigare skrivit om Magnus Ljunggrens bok om ishockey (och annat) Hålla masken och i likhet med den boken gillade jag även Gig 1, som är Magnus Ljunggrens författardebut. Boken handlar om två tjejer som bor i, vad de kallar, ett radhusghetto uppe i Norrbotten och som gillar hiphop. Och nej, boken är inte tänkt att göra narr av dem, dvs. att de inte skulle vara "äkta". (Även om andra personer gör det i såväl den här boken som i uppföljaren Ghetto Girls.)
I Virre och Jassans klass börjar det en ny tjej, Bella. Det är en sak tjejerna i Ghetto Girls verkligen gillar med henne, och det är att Bella ogillar Karro och hennes minions. Bella kan dessutom sjunga riktigt bra, och dessutom har hon en släkting som jobbar i musikbranschen. Kanske kan han hjälpa dem att få ett skivkontrakt på Carolas nya skivbolag? Virre och Jassan beslutar sig att Bella får vara med i gruppen och duon omvandlas till en trio.
Bella tar mer och mer plats och slitningar börjar uppstå mellan Virre och Jassan. Ett annat problem är att det börjar uppstå tvivel om Bellas släktning verkligen existerar. Kanske blir det inget skivkontrakt? Nåväl, frågar någon mig tror inte att jag att det skulle vara någon större merit för en hiphopgrupp med namnet Ghetto Girls att ligga på ett skivbolag som Carola basar för... Likväl har jag inget problem med att de är så glada över att eventuellt kunna få ge ut en skiva på Carolas helt nya skivbolag, det viktigaste för dem just då torde vara att de överhuvudtaget får ge ut en skiva, inte om det är ett hippt skivbolag eller inte.
Just det faktum att två norrbottniska tjejer som bor i ett radhusområdet kallar sig för Ghetto Girls får de utstå en hel del pikar för, bl. a. av Virres mamma som inte riktigt håller med henne om att deras bostadsområde skulle kunna kallas för ghetto. Jag anser inte att den här boken når upp till samma nivå som Hålla masken (samt VM-sommar), men boken är hela tiden underhållande och den lyckas med konststycket att balansera på en nivå som ligger snäppet över något slags lyteskomik.
Andra recensioner av Magnus Ljunggrens Gig 1:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar