Författare: Robert Cormier Boktitel: Utpressaren (originaltitel: Tunes for bears to dance to)
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 113
Utgivningsår: 1994 (på engelska: 1992)
Handling: Henry spionerar på en man som han tycker verkar mystisk. Det visar sig att Mr Levine har hemska minnen från koncentrationsläger. De blir goda vänner och Henry är full av beundran över den otroligt fina modellby som Mr Levine har gjort. Precis så såg det ut där han bodde innan kriget bröt ut. Tanklöst berättar Henry om sin nye vän och hans hobby för Mr Hairston, som han jobbar extra hos efter skolan. Mr Hairston reagerar mycket egendomligt. Han kommer med ett fantastiskt erbjudande. Det enda Henry behöver göra - ja, det är inte svårt alls, det skulle vem som helst klara...
Robert Cormier var en bra författare, men den här boken tycker jag inte är någon av hans bättre böcker. Själva handlingen är det dock inget fel på, faktum är att jag kände mig fängslad av boken ända till slutet. Problemet är att jag blev rätt besviken av hur slutet gick till. Tanken var att Henry skulle behöva fatta ett svårt beslut om huruvida han skulle förstöra modellbyn för juden som överlevt vistelsen i ett koncentrationsläger, Mr Levine, och i gengäld få en gravsten till sin bror, få behålla sitt eget extrajobb och att mamma både skulle få behålla sitt jobb och få en löneförökning. Jag tycker att det var lite synd att mamman skulle behöva bli indragen i det hela för det gör det så mycket svårare för Henry att säga nej. Skulle det enbart handla om att få behålla sitt jobb och få den där gravstenen Henry önskar att sin bror skulle få kan man kalla det för i princip enbart egoistiska skäl till att han skulle gå med på att förstöra byn. Då Henrys pappa är i praktiken arbetsoförmögen och mamman är den enda som tjänar några pengar åt dem handlar valet främst om att välja mellan pest och kolera. Och det är ärligt talat inte särskilt spännande.
Jag tänker nu avslöja vilket beslut Henry fattar. Han bestämmer sig för att ha sönder byn, men börjar tvekan när det väl är dags att utföra dådet. Henry råkar dock ha sönder byn av misstag då han tappar träklubban rakt på den. Henrys aktiva val mellan pest och kolera avgjordes alltså av en ren olyckshändelse.
Bortsett från den sista tredjedelen av boken är den bra, men den sista tredjedelen är klart sämre. Faktum är att den delen är så mycket sämre att jag har svårt att kunna rekommendera boken. Boken kan dock fungera som diskussionsunderlag för vad som skulle krävas för att du skulle låta dig utnyttjas av någon för att såra någon du tycker om.
Andra recensioner av Robert Cormiers Utpressaren:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar