Jenny Gucci / Guccikrigen

Författare: Jenny Gucci
Boktitel: Guccikrigen - Hur jag överlevde mord och intriger i världens största modehus (Gucci Wars)

Handling: "Bakom det glamorösa namnet Gucci döljer sig en familj med en historia av svek, avundsjuka och till och med mord. Nu avslöjar Jenny Gucci, en före detta "Guccifru", hur det var att leva i en av världens mäktigaste familjer.

Jenny mötte den karismatiske Paolo Gucci i Florens och nio månader senare var de gifta. Hon kastades in en värld av lyx som de flesta bara kan drömma om. Under tio år umgicks Jenny och Paolo med kungligheter och kändisar, semestrade på några av världens mest exklusiva platser och spenderade ofantliga summor på kläder och smycken. Men allt till ett högt pris - bakom modehusets glamorösa fasad dolde sig en familj som höll på att slitas sönder av rivalitet, girighet och interna strider. Det var mot den bakgrunden som de mörkare sidorna av Paolos personlighet började träda fram.

När Jenny slutligen försökte göra sig fri från Paolo och familjens inflytande lämnade han henne hemlös och utblottad. En rättsprocess som skulle komma att vara i tio år tog sin början."

Det känns lite märkligt att jag inte har skrivit något här sedan innan jag började på mitt vikariat och nu har jag redan gjort den ena av två terminer. Nåväl, nu under julen är det tänkt att jag ska kunna skriva desto mer, men tänk om jag faktiskt varit duktig och skrivit lite om alla böcker jag läst...

Jag är lite kluven till. boken, det var hyfsat intressant läsning, men jag kan inte hjälpa att känna att jag väldigt ofta sitter och funderar på det där med självbiografier och källkritik. Jenny verkar hela tiden så god, förstående och ädel. Nu kan det givetvis vara så att hon faktiskt är det, men det är kanske inte hon som är den mest trovärdiga källan om hur förträfflig hon är. Samtidigt är inte Jenny särskilt hård i sin dom gentemot de olika Gucci-medlemmarna. De framställs förvisso inte i särskilt bra dager, någon av dem, men det blir ändå relativt milt. Visst skriver hon att maken Paolo Gucci blev såväl sinnessjuk som djurplågare, men läsningen känns likväl rätt mjuk. (Fast om man mår riktigt dåligt av att läsa om plågade djur bör man inte läsa den här boken alls för det är den, i mitt tycke, klart värsta delen av boken.) Uppriktigt sagt anser jag också att den relativt milda kritiken gör att boken emellanåt blir aningen tråkig.

Boken är då och då lite tråkig, men inte alltför dålig, eller ett slöseri med tid, men nog tyckte jag att Lauren Weisbergers bok Djävulen bär Prada erbjöd roligare läsning än vad Guccikrigen gjorde.