Visar inlägg med etikett 100-149 sidor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 100-149 sidor. Visa alla inlägg

torsdag 5 augusti 2010

Robert Swindells / Kallt som i graven

Författare: Robert Swindells
Boktitel: Kallt som i graven (originaltitel: Stone Cold)

Förlag: Berghs
Antal sidor: 128
Utgivningsår: 1996 (på engelska: 1993)

Handling: Till slut blev han själv en av dem hemlösa ungdomar som han hade sett på så många ställen i London. Dessa gatans barn han då och då slängt åt lite pengar. För bara en vecka sen trodde han att allt skulle ordna sig, men nu var han en av dem...

Adlibris (engelsk utgåva)

Link har inget jobb och när han inte längre klarar av att bo hemma hos sin mamma och sin styvfar börjar han leva på gatan. När han väl får en jättebra sovsäck av sin familj i julklapp blir han förvisso glad över att kunna sova gott i den, men han inser också att gåvan innebär att de ser på honom som en permanent uteliggare. Han bestämmer sig då för att prova på sin lycka i London och hoppas på att snabbt kunna få ett temporärt jobb följt av ytterligare ett och på så sätt vända på sin lycka. Tyvärr går det inte som han tänkt sig, pengarna tar slut och inget jobb har han och han blir t.o.m. rånad på sitt fina armbandsur. Det positiva är att han träffar på en blivande kamrat, Ginger, som lär honom hur man överlever som uteliggare i London. Det negativa är att han över träffar på en blivande fiende som inte vill att några uteliggare i London ska överleva.

Jag gillar att man får följa fiendens tankar och handlingar i en form av dagsboksinlägg mellan kapitlen. Boken är bra, bättre än Skyddad identitet, om än kanske inte lika spännande. Kallt som i graven är även bättre än såväl den helt ok Knivsegg som den tämligen mediokra Ormbiten. Det främsta problemet jag har med boken är att jag aldrig riktigt får en chans att leva mig in i hur man överlever som uteliggare. Visst, de har jättedåligt med pengar och deras tiggande ger dem inte mycket. Fast det är vinter i London känns det inte som att det är någon större risk för att någon av huvudpersonerna ska gå samma öde till mötes som flickan med svavelstickorna gjorde. Jag brukar visserligen inte läsa böcker om hemlösa personer, men jag har svårt att tänka mig att det inte skulle finnas bättre ungdomsböcker om det livet än vad som står att läsa i den här boken. Jag anser likväl att det här är den bästa av de fyra böcker jag läst av Swindells och jag rekommenderar en läsning av den.

Andra recensioner av Robert Swindells Kallt som i graven:

onsdag 28 juli 2010

Robert Cormier / Utpressaren

Författare: Robert Cormier
Boktitel: Utpressaren (originaltitel: Tunes for bears to dance to)

Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 113
Utgivningsår: 1994 (på engelska: 1992)

Handling:
Henry spionerar på en man som han tycker verkar mystisk. Det visar sig att Mr Levine har hemska minnen från koncentrationsläger. De blir goda vänner och Henry är full av beundran över den otroligt fina modellby som Mr Levine har gjort. Precis så såg det ut där han bodde innan kriget bröt ut. Tanklöst berättar Henry om sin nye vän och hans hobby för Mr Hairston, som han jobbar extra hos efter skolan. Mr Hairston reagerar mycket egendomligt. Han kommer med ett fantastiskt erbjudande. Det enda Henry behöver göra - ja, det är inte svårt alls, det skulle vem som helst klara...


Robert Cormier var en bra författare, men den här boken tycker jag inte är någon av hans bättre böcker. Själva handlingen är det dock inget fel på, faktum är att jag kände mig fängslad av boken ända till slutet. Problemet är att jag blev rätt besviken av hur slutet gick till. Tanken var att Henry skulle behöva fatta ett svårt beslut om huruvida han skulle förstöra modellbyn för juden som överlevt vistelsen i ett koncentrationsläger, Mr Levine, och i gengäld få en gravsten till sin bror, få behålla sitt eget extrajobb och att mamma både skulle få behålla sitt jobb och få en löneförökning. Jag tycker att det var lite synd att mamman skulle behöva bli indragen i det hela för det gör det så mycket svårare för Henry att säga nej. Skulle det enbart handla om att få behålla sitt jobb och få den där gravstenen Henry önskar att sin bror skulle få kan man kalla det för i princip enbart egoistiska skäl till att han skulle gå med på att förstöra byn. Då Henrys pappa är i praktiken arbetsoförmögen och mamman är den enda som tjänar några pengar åt dem handlar valet främst om att välja mellan pest och kolera. Och det är ärligt talat inte särskilt spännande.

Jag tänker nu avslöja vilket beslut Henry fattar. Han bestämmer sig för att ha sönder byn, men börjar tvekan när det väl är dags att utföra dådet. Henry råkar dock ha sönder byn av misstag då han tappar träklubban rakt på den. Henrys aktiva val mellan pest och kolera avgjordes alltså av en ren olyckshändelse.

Bortsett från den sista tredjedelen av boken är den bra, men den sista tredjedelen är klart sämre. Faktum är att den delen är så mycket sämre att jag har svårt att kunna rekommendera boken. Boken kan dock fungera som diskussionsunderlag för vad som skulle krävas för att du skulle låta dig utnyttjas av någon för att såra någon du tycker om.

Andra recensioner av Robert Cormiers Utpressaren:

fredag 16 juli 2010

Kevin Brooks & Catherine Forde / Vi ses, baby ...

Författare: Kevin Brooks & Catherine Forde
Boktitel: Vi ses, baby ... (originaltitel: I see you baby)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 137
Utgivningsår: 2006 (på engelska: 2005)

Handling: Sally Mack har fått nog - av sitt jobb, sin chef och sitt liv. Keith Scully känner sig inte heller på topp. Hans vänner har svikit och nu är han på väg till ROCK OUT, årets viktigaste festival, alldeles ensam. Både Sally och Keith önskar att de var någon annan. Och den här gången har de tur. Av en lustig slump råkar båda få tag på VIP-biljetter till ROCK OUT.

Helgen ser ut att ljusna. Men kommer deras första önskan att ställa till det för dem? Och vad händer när de träffar varandra?

Adlibris

Vi ses, baby ... är en lättläst romantisk komedi om två personer som inte känner sig särskilt nöjda med sina liv. Sally är det inte då hennes jobb och hennes chef inte direkt faller henne i smaken, vilket verkar vara högst förståeligt. Efter att ha spillt saker en gång för mycket får hon dock sparken, men turligt nog för henne berodde det på att hon fick en ryggsäck kastad på sig och i den fanns en VIP-biljett till ROCK OUT.

Keith Scully har köpt biljetter, men hans "kompisar" har ångrat sig och orkar inte åka iväg. De sitter och tittar på TV när Keith ringer från tågstationen, och hävdar att de ska träffa ett par tjejer och inte har någon lust att följa med på festivalen. De hade tänkt ringa, men det har inte blivit av. När han går den sista biten till festivalområdet får han en väska kastad på sig, av misstag och av sin stora idol, och ramlar ner i dynga. I väskan ligger det bland annat en jacka och i jackan finns det en VIP-biljett till ROCK OUT.

Sannolikt eller inte så är det på det här sättet de får VIP-biljetter till festivalen, och givetvis springer de på varandra. Och givetvis uppstår problem när de försöker vara några andra än de som de egentligen är.

Jag är visserligen svag för romantiska komedier, men den här boken tycker jag är något svag. Det finns inte särskilt mycket problematiserande i handlingen, men visst, det här är en bok från Argasso som ska vara relativt tunn samt lättläst så dylika bitar måste ofta skäras ner på en hel del. Jag har dessutom svårt att fastna för någon av huvudkaraktärerna. Det tycks mig som att de vill vara alternativa och småhäftiga på det sättet. Fast i själva verket är det svårt att påstå att de är det, de är snarare rätt tragiska. Och de är inte tragiska på ett roligt sätt, de är mer pinsamt tragiska. Är det någon som vill läsa just en lättläst romantisk komedi fungerar den, men det är ingen bok jag skulle rekommendera för läsvärdets skull.

Andra recensioner av Kevin Brooks & Catherine Fordes Vi ses, baby ...:
Bokomaten

torsdag 15 juli 2010

Kim Olin / Avhopparen

Författare: Kim Olin
Boktitel: Avhopparen

Förlag: Argasso
Antal sidor: 141
Utgivningsår: 2007

Handling: Simon har hoppat av skolan och försöker nu med alla medel komma upp sig i Tobias Flemings kriminella organisation. Han får i uppdrag att klå upp två smålangare som har blåst Tobias på pengar, och från den stunden dras han allt djupare in i organisationens affärer. När så en främmande man kontaktar Simon med ett oväntat förslag förändras allt. Nu måste Simon välja sida ...


Avhopparen är den första delen av fyra i Kim Olins serie om Simon. Böckerna är lättlästa, men innehåller avsevärt fler sidor än vad som är vanligt hos böckerna Argasso publicerar. Tydligen ska dock de här böckerna fungera alldeles utmärkt till den tänkta målgruppen trots det större antalet sidor. Att böckerna är jag inte vidare förvånad över. Det sällan en lugn stund i boken, vilket delvis beror på nästintill fullständig avsaknad av miljöbeskrivningar.

Den första delen handlar om hur Simon hoppar av skolan, blir hemlös och får gå med i Tobias gangsterorganisation. Främst säljer Simon knark och misshandlar folk som försöker blåsa Tobias. Det går hyfsat för Tobias, men sen uppstår två stora problem:

1) En polis, Johnny, kontaktar honom för att få Simon att förråda Tobias och plantera en hel väska knark på nattklubben som är Tobias bas. Knarket är stulet från det gangstergäng som styr i den andra delen av Pulverland (Black hands) och tanken är att det ska utbryta ett krig mellan dem.

2) Simon blir beordrad att misshandla sin flickvän, Elsa, då hon har snott knark från Tobias. Även om det inte riktigt verkar så i början är Simon helt klart kär i Elsa och att misshandla henne är något han absolut inte vill göra och att hjälpa polisen ter sig lockande.

Boken är både lättläst och spännande. Att den helt och hållet kretsar kring den kriminella världen, och att huvudpersonen är någon som hoppat av skolan för att sälja knark och misshandla folk, gör väl att en del kanske inte skulle vilja rekommendera den. Om så är fallet tycker jag att det är synd för det här är utan minsta tvekan en bok som vill bli läst av även icke läsvana. Jag skulle högst sannolikt ha älskat den här boken om den funnits när jag gick på högstadiet.

Andra recensioner av Kim Olins Avhopparen:

måndag 12 juli 2010

Nigel Hinton / Utpekad

Författare: Nigel Hinton
Boktitel: Utpekad (originaltitel: Until proven guilty)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 105
Utgivningsår: 2008 (på engelska: 2006)

Handling: Nathans värld har rasat samman. En flicka är död och polisen misstänker Nathans pappa för mordet. Allt talar för att han är skyldig och situationen verkar hopplös - till Nathan gör en oväntad upptäckt.


Nigel Hintons Utpekad är en spännande och lättläst bok som är skriven till dig som är i högstadieåldern. Vad skulle man själv göra om ens pappa blir anklagad för mord? Och varför var pappa försenad när vi skulle träffas för att fiska? Och hur fick han det där rivsåret på armen? Och varför finns pappas DNA under naglarna på den mördade kvinnan? Och har Nathans pappa dödat de andra kvinnorna som påträffats tidigare?

Dessutom är det mobbstämning utanför familjens dörr. Det spelar ingen roll att Nathans pappa ännu inte har blivit dömd, och att hans familj dessutom inte tycks ha det minsta med några mord att göra.

Fast kan den vita skåpbilen som höll på att köra över Nathan när han var på väg för att fiska med pappa ha något med mordet att göra? Nathan bestämmer sig för att leta reda på skåpbilen, och till sist hittar han skåpbilen, som visar sig tillhöra Nathans bästa kompis pappa.

Utpekad är möjligen snäppet för kort, men spänningen hålls vid liv ända till bokens slut. Man får som läsare inte veta om pappan begått morden eller inte före bokens allra sista sidor. Jag kan helt klart rekommendera boken om läsaren är ute efter att få läsa en tämligen tunn och spännande bok.

Andra recensioner av Nigel Hintons Utpekad:

Ulf Nilsson / Hemligt brev till hela världen

Författare: Ulf Nilsson
Boktitel: Hemligt brev till hela världen

Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 136
Utgivningsår: 2009

Handling: Johnny får ett nytt uppdrag av Danskan som bor i hans hus. Hon misstänker att någon okänd är inne på hennes trådlösa nätverk. Säkerhetsprogrammet på hennes dator har fångat upp meddelanden och en varningsruta visar sig allt oftare:

SECURITY RED ALART
Andra datorer på ditt nätverk

Och därunder fragment av den andres meddelanden:

Touch of death. Fyra kalasjnikov klara. Behövs tjugo till.

Det här fallet blir viktigare och svårare än något av de tre tidigare som Johnny & Co har löst. Som vanligt är allting mycket mer komplicerat än vad han kan tro.

Det här är en bok som är tänkt att läsas av barn i bokslukaråldern och det är även den fjärde delen i serien om "detektivbyrån" Johnny & Co. Boken är såväl spännande som välskriven. Dock märks det rätt tydligt att den är skriven till en något yngre åldersgrupp än de böcker jag vanligtvis brukar läsa. Upplösningen av boken är minst sagt överraskande, men jag tycker samtidigt att handlingen i gengäld blir något löjeväckande. Noteras bör dock att det torde vara få barn i den här åldersgruppen som skulle hålla med mig om det. Jag kan säga precis samma sak om en del av de sätt som används när Johnny och hans kompis fotografen lyckas få tag på information från datorn terroristen använder. Fast det är givetvis helt irrelevant vad jag anser om det då jag knappast tillhör den tänkta målgruppen, och jag skulle utan att tveka kunna rekommendera den här boken, eller åtminstone bokserien, när jag har bokprat för mellanstadieelever.

Andra recensioner av Ulf Nilssons Hemligt brev till hela världen:

Bali Rai / Spelet

Författare: Bali Rai
Boktitel: Spelet (originaltitel: Two-timer)

Förlag: Argasso
Antal sidor: 118
Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2005)

Handling: Harjinder har ingen flickvän och inget flyt, det är i alla fall vad hans kompisar brukar säga. Så när inte bara en, utan två av stans coolaste tjejer plötsligt vill gå ut med honom kan han inte säga nej. Först känns det fel att lura dem, men sedan börjar han njuta av det ...

Adlibris

Bali Rais Spelet är en lättläst och lättsam bok om en kille som helt plötsligt inte bara får en utan två flickvänner. Det börjar bra för honom och han märker snabbt att det inte är några problem alls att komma på lögner som tjejerna Neeta och Kelly går på. Allt eftersom tiden går får han dock svårare och svårare att hålla isär vad han sagt till vem av dem.

Problemet jag har med själva handlingen är att det tycks föga troligt att "två av stans coolaste tjejer" inte skulle ha för många gemensamma kompisar för att det hela ska vara kört för Harjinder redan från början. Nu går visserligen inte Kelly på samma skola som vad Harjinder och Neeta gör, men Harjinders kompisar vet mycket väl vem Kelly är redan från början då de tyckte att hon var "en av de snyggaste tjejerna i hela [deras] område ... [och ] Marcus och Tag hade varit ute efter hennes telefonnummer i evigheter". Dessutom får jag lov att erkänna att jag trodde att boken skulle ta en helt annan vändning i slutet än vad den gjorde, jag trodde nämligen att det var Kelly och Neeta, som av någon anledning, var de som stod för själva spelandet, men tji fick jag. Anledningen till att jag trodde det var att jag inte tyckte det verkade tillräckligt sannolikt att "två av stans coolaste tjejer" inom loppet av ett par dagar båda två skulle bjuda ut Harjinder på dejt. Det var alltså inte Harjinder som frågan om Neeta och Kelly ville hitta på något utan det var det de där coola och snygga tjejerna som gjorde. Det verkade helt klart mer sannolikt att tjejerna hade någon slags vadslagning eller något i den stilen. Nåväl, boken är helt ok och den kunde definitivt erbjuda lite lättsam underhållning, men så mycket mer än så var det inte.

Andra recensioner av Bali Rais Spelet: