Nordhs boktips
torsdag 13 januari 2011
Bjarne Reuter / 7 A
Boktitel: 7 A
Handling: "Detta är en laddad och sällsam historia om klass 7 A som åker på lägerskola. Ingen har lyckats förklara vad som egentligen hände, varför det hände och hur det i själva verket gick till. Med hjälp av ett pennskrin, en kompass, en trettio centimeters lång kniv av svenskt fabrikat samt de sorgliga resterna av ett chokladägg som innehöll ett ankare av plast, görs en rekonstruktion av det som hände. Och så Betty Matsons blå poesibok förstås..."
Boken om den danska klassen har filmatiserats för svensk tv och den hette då Skuggornas hus och handlade om en svensk klass som for på klassresa till Gotland. Jag tycker att det var en alldeles utmärkt miniserie och kan varmt rekommendera att se den, om man inte redan har gjort det. Jag såg om den när den släpptes på DVD för ett par år sedan, och jag tyckte den var lika bra nu som den var när jag såg den under mitten av 1990-talet. Man kan lätt säga att den har åldrats med värdighet. För nog tror jag åtminstone att det var kvaliteten snarare än nostalgifaktorn som gjorde att jag fortfarande gillar den.
Boken som TV-serien bygger på är några år äldre (1992 jämfört med 1996), och i den är det då en dansk klass boken handlar om. Redan i inledningen av boken sätta stämningen som ska bibehållas under hela resan. En av klassens klassföreståndare åker i förväg till det hus de har hyrt för sin klassresa och obehagskänslorna väcks med en gång hos henne. Hon tycker sig höra saker, och se saker och hon blir t.o.m. övertygad om att en i klassen i själva verket inte är levande utan död. (Levande död kanske uttrycker det än bättre när det tas ur sitt sammanhang.) Varför man har valt att resa till just det här huset kan man inte längre riktigt komma ihåg, men nog måste det väl ha funnits en bra anledning till det?
Det här är en spännande spöklik bok på knappt 200 sidor. Den är utgiven av förlaget En bok för alla så den kostar heller inte många kronor att införskaffa. Jag kan varmt rekommendera den, även om jag nog föredrar miniserien. Delvis kan det förstås bero på att det var den jag kände till först, men jag gillade även att de lyckats inflika en del scener som inte finns med i boken och som än mer förstärkte den spöklika känslan.
Vänskap och grupptryck förekommer i boken, men jag har valt att inte ta med de ämnesorden då jag inte anser att de är tillräckligt viktiga för bokens handling.
Jag har tänkt att ta med den här boken till någon av sjuorna, men den borde fungera i hela högstadiet.
Tanya Landman / Fiende
Boktitel: Fiende (originaltitel: Useless)
Handling: "Rob har två pappor. Den riktiga, som övergav honom. Och styvfarsan, som kom och tog pappas plats. Rob avskyr den nye inkräktaren - och han är inte rädd för att visa det."
Tanya Landman har jag skrivit upp tidigare på bloggen. Då gällde det hennes bok Två ord, och i likhet med den boken är också detta en kort bok från Argasso förlag. De här två böckerna har också det gemensamt att de handlar om tunga teman. Den här boken handlar om en kille, Rob, som inte vet varför hans pappa helt plötsligt har försvunnit en dag, men han vet att det är mammans fel.
Nu måste jag erkänna att Rob skulle vara mer än bara allmänt odräglig mot mammans nye kille. Jag hade förväntat mig mer eller mindre mordiska planer, men tji fick jag. Inte för att jag är säker på att det skulle ha gynnat boken, förmodligen skulle det ha gjort boken sämre.
Jag måste erkänna att jag inte begriper varför Argasso inte delat upp sin utgivning på något liknande sätt som Hegas gör, dvs. att sätta en till fem pluppar på framsidan för att markera bokens svårighetsgrad. Vissa av Argassos böcker, exempelvis den här, är markant lättare att läsa än vad andra av deras böcker är. I gengäld kan den här typen av böcker likväl ha ett klart tyngre tema än vad Argassos tjockare böcker har.
Det är svårt för mig att säga om boken är bra eller dålig, men det känns som att den fyller sitt syfte och den är inte dåligt skriven. Jag skulle absolut kunna tänka mig att rekommendera den till personer som hör till den tilltänkta målgruppen.
Kjetil Johnsen / Tre
Boktitel: Tre (Tre är bokseriens titel)
Handling: "Hon är ung. Hon är död. Hon är naken, och hon är inlindad i tunn, genomskinlig plast.
En flicka hittas död, flytande i den lilla insjön vid Dypdal. Hon har blivit mördad av någon hon kände.
Så börjar ungdomsserien Tre. Tiden vrids tillbaka tre veckor och mordets förhistoria rullas upp dag för dag. Bara en sak är säker - den mördade är en av de fyra huvudpersonerna: Vilde, Nora, Trine eller Benedicte. Men vem av dem? Och varför?"
Jag har inte hunnit läsa alla tio böckerna i Tre-serien ännu. Jag har faktiskt inte ens hunnit få reda på vem av de fyra huvudpersoner som är den som har blivit mördad, men så har inte heller läst mer än lite drygt en fjärdedel av serien.
Av det jag har läst hittills gillar jag den. Den inleds på ett väldigt Twin Peaks-liknande sätt med att någon alla i den lilla orten vet vem det är hittas död i vattnet inlindad i plast. I likhet med Twin Peaks visar det sig även att det vimlar av hemligheter på orten. Än har jag dock inte stött på några gamla damer som pratar med vedträn, men det kanske också kommer...
Det här är en serie jag antar främst kommer att läsas av tonårstjejer då samtliga huvudpersoner är just tonårstjejer. Om så är fallet tycker jag det är lite tråkigt för de här spänningsromanerna förtjänar en bredare läsekrets än så.
En varning kan dock utfärdas för att de här böckerna, i likhet med Hans-Eric Hellbergs böcker, innehåller en hel del sex. Jag vet även att det känns (minst sagt) lite löjligt av mig, men det skulle kännas aningen mindre creepy om de här böckerna var skrivna av en tjej runt 15-25 år istället för en medelålders man.
Böckerna är vardera på drygt 150 sidor. Det är ett bra flyt i språket, vilket givetvis kan ses som både någonting positivt som något negativt. Min uppfattning om berättelserna är att de är välskrivna, för sitt tilltänkta syfte. De är spännande, trots att de till stor del saknar spänningsmoment och inte ens har några direkta cliffhangers.
Nackdelen med böckerna är att även om de enskilda böckerna är tunna har man föga behållning av att enbart läsa seriens första bok, Ett hål i själen. Boken innehåller inget egentligt slut, inga frågor har blivit besvarade och "cliffhangern" i del 1 är "En av de fyra vännerna hade bara 17 dagar kvar att leva."
Med tanke på mängden sex i böckerna kommer jag inte ta med mig den här bokserien till någon sjua utan det blir till någon åtta eller nia.
lördag 25 december 2010
Jenny Gucci / Guccikrigen
Boktitel: Guccikrigen - Hur jag överlevde mord och intriger i världens största modehus (Gucci Wars)
Handling: "Bakom det glamorösa namnet Gucci döljer sig en familj med en historia av svek, avundsjuka och till och med mord. Nu avslöjar Jenny Gucci, en före detta "Guccifru", hur det var att leva i en av världens mäktigaste familjer.
Jenny mötte den karismatiske Paolo Gucci i Florens och nio månader senare var de gifta. Hon kastades in en värld av lyx som de flesta bara kan drömma om. Under tio år umgicks Jenny och Paolo med kungligheter och kändisar, semestrade på några av världens mest exklusiva platser och spenderade ofantliga summor på kläder och smycken. Men allt till ett högt pris - bakom modehusets glamorösa fasad dolde sig en familj som höll på att slitas sönder av rivalitet, girighet och interna strider. Det var mot den bakgrunden som de mörkare sidorna av Paolos personlighet började träda fram.
När Jenny slutligen försökte göra sig fri från Paolo och familjens inflytande lämnade han henne hemlös och utblottad. En rättsprocess som skulle komma att vara i tio år tog sin början."
Det känns lite märkligt att jag inte har skrivit något här sedan innan jag började på mitt vikariat och nu har jag redan gjort den ena av två terminer. Nåväl, nu under julen är det tänkt att jag ska kunna skriva desto mer, men tänk om jag faktiskt varit duktig och skrivit lite om alla böcker jag läst...
Jag är lite kluven till. boken, det var hyfsat intressant läsning, men jag kan inte hjälpa att känna att jag väldigt ofta sitter och funderar på det där med självbiografier och källkritik. Jenny verkar hela tiden så god, förstående och ädel. Nu kan det givetvis vara så att hon faktiskt är det, men det är kanske inte hon som är den mest trovärdiga källan om hur förträfflig hon är. Samtidigt är inte Jenny särskilt hård i sin dom gentemot de olika Gucci-medlemmarna. De framställs förvisso inte i särskilt bra dager, någon av dem, men det blir ändå relativt milt. Visst skriver hon att maken Paolo Gucci blev såväl sinnessjuk som djurplågare, men läsningen känns likväl rätt mjuk. (Fast om man mår riktigt dåligt av att läsa om plågade djur bör man inte läsa den här boken alls för det är den, i mitt tycke, klart värsta delen av boken.) Uppriktigt sagt anser jag också att den relativt milda kritiken gör att boken emellanåt blir aningen tråkig.
Boken är då och då lite tråkig, men inte alltför dålig, eller ett slöseri med tid, men nog tyckte jag att Lauren Weisbergers bok Djävulen bär Prada erbjöd roligare läsning än vad Guccikrigen gjorde.
torsdag 5 augusti 2010
Magnus Ljunggren / Ghetto Girls
Ron Jeremy / Hårdaste mannen i showbiz
Robert Swindells / Kallt som i graven
Adlibris (engelsk utgåva)
Robert Cormier / Anklagad
måndag 2 augusti 2010
Magnus Ljunggren / Gig 1
onsdag 28 juli 2010
Robert Cormier / Utpressaren
Förlag: Rabén & Sjögren
Handling: Henry spionerar på en man som han tycker verkar mystisk. Det visar sig att Mr Levine har hemska minnen från koncentrationsläger. De blir goda vänner och Henry är full av beundran över den otroligt fina modellby som Mr Levine har gjort. Precis så såg det ut där han bodde innan kriget bröt ut. Tanklöst berättar Henry om sin nye vän och hans hobby för Mr Hairston, som han jobbar extra hos efter skolan. Mr Hairston reagerar mycket egendomligt. Han kommer med ett fantastiskt erbjudande. Det enda Henry behöver göra - ja, det är inte svårt alls, det skulle vem som helst klara...
Niklas Krog / Turk & Ayla
Robert Swindells / Skyddad identitet
Sonya Sones / Vad mina vänner inte vet
Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2001)
fredag 16 juli 2010
Robert Swindells / Ormbiten
Boktitel: Ormbiten (originaltitel: Snakebite)
Förlag: Argasso
Antal sidor: 75
Utgivningsår: 2008 (på engelska: 2006)
Handling: Gängledaren Mark har trakasserat Alex i åratal. Nu tror han att Alex har tjallat på honom, och det gör ingen ostraffat. Mark har tänkt ut en plan, och han har många på sin sida. För Alex börjar läget bli desperat. Hur ska han lyckas slingra sig ur gängets fälla?
Det här är ytterligare en av Argassos lättlästa böcker. Jag har tidigare recenserat Swindells Knivsegg, men i den här boken är det alltså ormar istället för knivar som gäller. I likhet med Knivsegg är det dock huvudpersonen som fått problem med en gängledare. Däremot är protagonisten i den här boken, Alex, helt oskyldig. Han har alltså inte retat Mark när Mark var yngre, dvs. till skillnad från vad som var fallet i Knivsegg.
Vad som för handlingen framåt i den här boken är att Mark och en annan i hans gäng försöker att snatta och Alex råkar bli vittne till det hela. Mark svär då på att hämnas snarast möjligt och det är det som är bokens klimax. En annan sak som är viktig för bokens handling är att Alex får en giftfri, men ovanlig, orm i födelsedagspresent av sin farbror. Om jag sedan nämner att slutet på boken är väldigt förutsägbart kan ni säkert gissa vad som kommer att hända. Nej, den här boken var definitivt ingen Knivsegg. Godkänt får den, men inte mer.
Andra recensioner av Robert Swindells Ormbiten:
En bok om dagen
Frids bokrecensioner
Kevin Brooks & Catherine Forde / Vi ses, baby ...
Boktitel: Vi ses, baby ... (originaltitel: I see you baby)
Förlag: Argasso
Antal sidor: 137
Utgivningsår: 2006 (på engelska: 2005)
Handling: Sally Mack har fått nog - av sitt jobb, sin chef och sitt liv. Keith Scully känner sig inte heller på topp. Hans vänner har svikit och nu är han på väg till ROCK OUT, årets viktigaste festival, alldeles ensam. Både Sally och Keith önskar att de var någon annan. Och den här gången har de tur. Av en lustig slump råkar båda få tag på VIP-biljetter till ROCK OUT.
Helgen ser ut att ljusna. Men kommer deras första önskan att ställa till det för dem? Och vad händer när de träffar varandra?
Adlibris
Vi ses, baby ... är en lättläst romantisk komedi om två personer som inte känner sig särskilt nöjda med sina liv. Sally är det inte då hennes jobb och hennes chef inte direkt faller henne i smaken, vilket verkar vara högst förståeligt. Efter att ha spillt saker en gång för mycket får hon dock sparken, men turligt nog för henne berodde det på att hon fick en ryggsäck kastad på sig och i den fanns en VIP-biljett till ROCK OUT.
Keith Scully har köpt biljetter, men hans "kompisar" har ångrat sig och orkar inte åka iväg. De sitter och tittar på TV när Keith ringer från tågstationen, och hävdar att de ska träffa ett par tjejer och inte har någon lust att följa med på festivalen. De hade tänkt ringa, men det har inte blivit av. När han går den sista biten till festivalområdet får han en väska kastad på sig, av misstag och av sin stora idol, och ramlar ner i dynga. I väskan ligger det bland annat en jacka och i jackan finns det en VIP-biljett till ROCK OUT.
Sannolikt eller inte så är det på det här sättet de får VIP-biljetter till festivalen, och givetvis springer de på varandra. Och givetvis uppstår problem när de försöker vara några andra än de som de egentligen är.
Jag är visserligen svag för romantiska komedier, men den här boken tycker jag är något svag. Det finns inte särskilt mycket problematiserande i handlingen, men visst, det här är en bok från Argasso som ska vara relativt tunn samt lättläst så dylika bitar måste ofta skäras ner på en hel del. Jag har dessutom svårt att fastna för någon av huvudkaraktärerna. Det tycks mig som att de vill vara alternativa och småhäftiga på det sättet. Fast i själva verket är det svårt att påstå att de är det, de är snarare rätt tragiska. Och de är inte tragiska på ett roligt sätt, de är mer pinsamt tragiska. Är det någon som vill läsa just en lättläst romantisk komedi fungerar den, men det är ingen bok jag skulle rekommendera för läsvärdets skull.
Andra recensioner av Kevin Brooks & Catherine Fordes Vi ses, baby ...:
Bokomaten
Brandon Sanderson / Alcatraz versus the evil Librarians
torsdag 15 juli 2010
Kim Olin / Checka in
Kim Olin / Beskyddaren
Boktitel: Beskyddaren
Förlag: Argasso
Antal sidor: 188
Utgivningsår: 2008
Handling: En krypskytt stryker omkring i Pulverland och terroriserar den nye knarkbossens närmaste medarbetare. Spåren efter den mystiske skytten är få, och under sin jakt på sanningen har Simon snart hamnat i sin västa sits någonsin.
Adlibris
Johnny var ingen polis, i själva verket ville han starta krig mellan Tobias gäng och Black Hands för att kunna utplåna dem på en och samma gång och själv ta över makten i Pulverland. Som tack till Simon erbjöd Johnny honom såväl lägenhet som jobb. Fast Simon hade bestämt sig för att göra ett nytt försök att gå i skolan, vilket inte gick vidare bra.
Simon tackar till sist ja till att jobba för Johnny och kan flytta in i en ny lägenhet där han och Elsa kan vara tillsammans så mycket de vill. Tobias överlevde dock Johnnys attack så kan det möjligen vara Tobias som är krypskytten som skjuter Johnnys medarbetare?
I likhet med förra boken börjar Simon tvivla på om han verkligen vill jobba för gangsterbossen. Johnny. Det visar sig snabbt att han är helt hänsynlös och tvekar inte det minsta när det gäller att ta livet av de som misshagar honom. I likhet med förra boken blir Simon kontaktad av någon som vill bli av med den nuvarande gangsterbossen, frågan är bara om Simon än en gång ska byta sida...
Jag tycker att boken påminner väl mycket om föregående bok ibland, men i likhet med Avhopparen är Beskyddaren spännande och håller hela tiden ett högt tempo. De är båda två riktiga sidvändare. Del två är dock aningen mer komplex, och den innehåller mer av det som redan varit. Anser man att ettan var för våldsam kommer man inte att uppskatta att våldet utökats en del i den här boken. Där det främst var misshandel i den förra boken (bortsett från slutet då Johnny tog över genom att avrätta ett antal personer ur de två dåvarande gangstergängen) är det istället avrättningar och poliskorruption i den här boken.
Andra recensioner av Kim Olins Beskyddaren:
En bok om dagen
Lilla O
Frids bokrecensioner
Kim Olin / Avhopparen
Bali Rai / Are you kidding?
Boktitel: Are you kidding?
Förlag: Barrington Stoke
Antal sidor: 96
Utgivningsår: 2008
Handling: Marcus's grandad is the new school caretaker. That's embarrassing enough. But when the school mascot, Flossie the goat, goes missing, people start to ask tricky questions. Questions like, "Marcus, did your gramps eat our mascot?"
Gramps is in big trouble. Can Marcus and his friends help him out ... without dropping themselves in it?
Adlibris
Denna lättlästa bok är den tredje delen i trilogin som inleddes med Spelet (Two-timer). Jag tror inte att den getts ut på svenska, men det är heller inte så konstigt om den inte gjort det för den första delen gavs ut på svenska tidigare i år.
Den stora skillnaden mellan triologins olika böcker är att i den första boken var det Harj som var huvudperson, i den andra boken var det Kully och nu i den tredje boken är det Marcus man till störst del får följa. En annan skillnad mellan böckerna är att den första boken i mitt tycke var klart bättre än denna bok. Anledningen till det beror troligen till stor del på att jag tycker att det är roligare med ett triangeldrama än jakten på en försvunnen get. Ett annat kompisgäng, 2.2 Massive, har en beef med Marcus/Harj/Kullys kompisgäng och därför tar Marcus för givet att de bara hittat på att de såg Marcus släkting ta geten och senare äta upp den.
Vad jag tycker är en av styrkorna med boken är att hans morfar, eller farfar, faktiskt tog geten och åt upp den. 2.2 Massive är alltså helt oskyldiga, vilket inte direkt brukar vara fallet i den här typen av böcker. (Dock blev jag överraskad över slutet i den första boken i trilogin också.) Jag var även nöjd med bokens slut även om det inte bjöd på några större överraskningar.
Var man riktigt förtjust i den första delen, eller gillar böcker om getter i allmänhet, kan jag mycket väl tänka mig att man även kommer att uppskatta den här delen. Jag som tyckte att trilogins första del var ok, men inte mer än så, uppskattade dock inte den här boken särskilt mycket.
Andra recensioner av Bali Rais Are you kidding?:
måndag 12 juli 2010
Nigel Hinton / Utpekad
Kate Cann / Textlek
Förlag: Argasso
Handling: Allt är bra i Mels liv, och det allra bästa är pojkvännen Ben. Han är trevlig, rolig och underbar att vara tillsammans med. Mel kan inte fatta att han har fastnat för just henne. Men så börjar hon få otäcka sms på sin mobil. De säger att Ben bara leker med henne. Att han tänker dumpa henne. Att han träffar någon annan. Är meddelandena bara från en avundsjuk rival, precis som hennes vän Lisa påstår? Eller är de sanna?
Boken Textlek är ett lysande exempel på vad som kan inträffa när det är bristfällig kommunikation i ett förhållande samt vad som kan hända om man låter ens oro fatta besluten åt en. Jag skulle vilja påstå att baksidestexten inte är helt sann för ett av Mels problem är att hon slutar visa upp meddelandena för Lisa när de fortsätter komma. Hon pratar inte ens med sin pojkvän Ben om smsen. Istället förväntar Mel mer och mer att det är sant och mår i gengäld allt sämre för var sms som anländer till mobilen.
Jag kan tänka mig att den tänkta målgruppen för den här lättlästa boken är tjejer på högstadiet. Jag tycker att boken var bra, och den visar verkligen på vikten av att kunna prata med sin respektive samt att kunna lita på sig själv och att den man är tillsammans med verkligen vill vara tillsammans med en. När Mel och Ben väl fick tala ut med varandra i slutet av boken visade det sig att den som skickat alla sms till Mel var en sociopatisk(?) tjej som gjort så här även tidigare för att få par att bryta upp. (Och sedan kunde Mel och Ben leva lyckliga i alla sina dagar ...)
Andra recensioner av Kate Canns Textlek:
En bok om dagen
Frids bokrecensioner
Maritas bibliotek
Pete Johnson / Shut it!
Förlag: Barrington Stoke
Handling: Andy and Ben always fight - the way brothers do. But one day Ben goes too far. And Andy's had enough. He's not going to talk again. Not at all. Not even once. For a month.
He's an instant celebrity! How long will his fame last? And what if he needs to say something really important?
Jag tror inte att den här boken översatts till svenska och det tycker jag är synd för det är en rolig bok som är skriven för bokslukaråldern. Andys storebror Ben håller hela tiden på och retar honom på olika sätt och vis och mamma brukar alltid ta Bens parti. Nu har Andy fått sin första flickvän och Ben försöker på olika sätt och vis sabotera för sin lillebror när han bjudit över henne. Till sist blir Andy rasande på Ben och flickvännen, Tara, tycker nog att det är dags för henne att gå hem då. Andy blir givetvis inte mindre missnöjd med sin storebror och han bestämmer sig då för att inte säga ett knyst på en hel månad.
Dagen efter verkar inte Tara vilja prata med Andy, men det gör egentligen inte så mycket för Andy har ju ändå bestämt sig för att inte säga något alls under den kommande månaden. Det här leder givetvis till att skolkamraterna gör allt de kan för att försöka få honom att prata, men de tycker att det hela är ett rätt roligt initiativ. Lärarna tycker inte att det är fullt så roligt, men Andy kan inte riktigt förstå varför. Innan kunde de klaga på att man pratade för mycket, och nu klagar de på att man säger för lite. Och visst, Andy har förstås möjligheten att svara på frågor genom att skriva lappar ...
Slutet blir inte alltför överraskande, men boken är definitivt läsvärd. Då boken är skriven på lättläst engelska kanske den fungerar bättre för högstadiet än för mellanstadiet, men jag hoppas verkligen att exempelvis Argasso väljer att översätta den för det är den värd.
Andra recensioner av Pete Johnsons Shut it!:
Ulf Nilsson / Hemligt brev till hela världen
Boktitel: Hemligt brev till hela världen
Det här är en bok som är tänkt att läsas av barn i bokslukaråldern och det är även den fjärde delen i serien om "detektivbyrån" Johnny & Co. Boken är såväl spännande som välskriven. Dock märks det rätt tydligt att den är skriven till en något yngre åldersgrupp än de böcker jag vanligtvis brukar läsa. Upplösningen av boken är minst sagt överraskande, men jag tycker samtidigt att handlingen i gengäld blir något löjeväckande. Noteras bör dock att det torde vara få barn i den här åldersgruppen som skulle hålla med mig om det. Jag kan säga precis samma sak om en del av de sätt som används när Johnny och hans kompis fotografen lyckas få tag på information från datorn terroristen använder. Fast det är givetvis helt irrelevant vad jag anser om det då jag knappast tillhör den tänkta målgruppen, och jag skulle utan att tveka kunna rekommendera den här boken, eller åtminstone bokserien, när jag har bokprat för mellanstadieelever.
Andra recensioner av Ulf Nilssons Hemligt brev till hela världen:
Robert Swindells / Knivsegg
Boktitel: Knivsegg (originaltitel: Knife-edge)
Förlag: Argasso
Antal sidor: 73
Utgivningsår: 2009 (på engelska: 2008)
Handling: Cecil Trues gäng terroriserar eleverna på Sams skola. De misshandlar yngre killar och snor deras prylar. Sam är rädd att det snart ska bli hans tur.
Det är därför han stjäl armékniven. Med kniven i fickan känner han sig hård. Nu ska han äntligen kunna utmana Cecil True ...
Adlibris
Det här är ytterligare en lättläst bok från Argasso som är tänkt för högstadieåldern. Sam och Tim går på en skola där det är ett gäng, Hajarna, som skrämmer sina skolkamrater. Gängets ledare, Cecil True, har dock inte alltid varit en tuff gängledare. När han var yngre brukade Sam reta honom genom att bland annat göra narr av hans namn. Sam tyckte inte att det var något konstigt med det, har man namn som Cecil brukar ungar i vanliga fall skratta åt namnet. Nuförtiden är det dock ingen som törs skratta åt Cecil för det är allmänt känt att Hajarna bär kniv och skrattar man åt Cecil True skulle man förmodligen aldrig kunna skratta igen.
Sam är dock inte helt nöjd med sin status på skolan. Han vill bli tuffare och han vill slippa vara rädd för Cecil. När Tim visar upp vad han skaffat för att använda till självförsvar, en kniv, inser Sam hur han ska göra för att uppnå sina mål. Han vet dock inte hur han ska kunna köpa en kniv för han har inget äldre syskon eller någon äldre kusin och själv är han inte arton år. Av en ren slump får han dock hjälpa till med trädgårdsarbete hos en gammal militär, som har en kniv liggandes i förrådet. Sam tar den och nu känner han sig genast mycket tuffare och hans självförtroende ökar kraftigt. Han lyckas få en dejt med den tjej han länge trånat efter och visar stolt upp kniven för henne och skryter med hur han använt den. Givetvis kommer en av tuffingarna in då och Sam nödgas använda kniven. Inte genom att sticka ner tuffingen, men genom att hota honom med knvien. Han gör det dock inte särskilt diskret och i princip varenda kund på snabbmatstället de är på ser hur han börjar hota någon med en kniv.
I slutändan blir Sam förnedrad av Hajarna och måste slicka deras skor. Sam bestämmer sig då för att ta livet av Cecil, men turligt nog ändrar han åsikt efter att ha lyssnat på vad den pensionerade soldaten har att säga om att hugga ner någon med kniv. Man kan visserligen tycka att slutet av boken är lite kort och därtill tycka att det är fel att gänget inte får något som helst straff. Jag håller dock inte med om att boken innehåller dylika orättvisor. Jag tycker snarare att Sam fick precis vad han förtjänade. Visst tusan blev han förnedrad av gänget, dessutom skedde det inför den där tjejen han trånat efter. Det är knappast något man själv skulle vilja bli utsatt för. Fast en av anledningarna till att han var så rädd för Cecils gäng var att han retat Cecil när de var yngre, och därtill uttryckt att det var mer eller mindre naturligt att människor med så löjliga namn som Cecil blev retade för sina namn. Jag anser alltså att Sam helt enkelt fick vad han förtjänade, och det var trots allt Sam som drog kniv först mot någon. Han själv hade aldrig blivit hotad med någon kniv utan det var det enbart "allmän kännedom" att Hajarna gjorde då och då.
Boken är ett lysande exempel på hur snabbt saker och ting kan gå fel när man fattar dåligt genomtänkta beslut och vilka stora konsekvenser det kan få för resten av livet om man inte klarar av att ändra åsikt. Den kan helt klart rekommenderas!
Andra recensioner av Robert Swindells Knivsegg:
En bok om dagen
Annettes bokblogg
Magnus Ljunggren / Hålla masken
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 298
Utgivningsår: 2008
Handling: Erik är femton år och landets bästa hockeymålvakt för sin ålder. Han är den enda spelaren i laget som har en egen agent. Om fem år kan han ha ett NHL-kontrakt, som försörjer honom resten av livet.
Han är lagets mest betydelsefulla spelare, och nu ska han spela final i TV-pucken. Det är bara ett problem: Han tycker inte att det är roligt med hockey längre.
Hålla masken är en bok om att våga följa sin vilja, och att inte ge upp.
När jag på allvar började läsa en massa ungdomsböcker under senvåren var det två författare jag blev riktigt glad över att jag "funnit". Den ena var självfallet Magnus Ljunggren. (Den andra var en annan Magnus, nämligen Magnus Nordin.) Det var dock inte den här boken om en ishockeyspelare som blev den förste jag läste av Ljunggren utan en bok om en fotbollsspelare, men mer om boken VM-sommar i ett senare inlägg.
Den här boken håller väldigt hög klass och den tycks mig väldigt realistisk. Nu har jag visserligen inte växt upp i Norrland, och jag har heller aldrig spelat ishockey, men den verkar åtminstone vara trovärdig. Boken handlar om en, för sin ålder, väldigt skicklig hockeymålvakt. Under bokens gång hinner Erik vara högst delaktig i att hans lag vinner TV-pucken och han hinner även göra elitseriedebut som den yngste spelaren genom tiderna. Problemet är bara att Erik inte längre tycker att det är så roligt att spela ishockey. Han känner dock ett stort tryck från sina föräldrar, varav pappan är en gammal landslagsspelare för Tre Kronor, samt sina lagkamrater att fortsätta. Sen är det förstås det där med att få spela i NHL och inte behöva oroa sig för pengar resten av livet.
När Erik får göra sin elitseriedebut bär det sig inte bättre än att han blir skadad och istället för att kunna använda sina valfria timmar i skolan till att träna ishockey måste han vara med och spela teater tillsammans med teatergruppen. Efter en tid tycker dock Erik att det är riktigt roligt, och det verkar helt klart som att han har viss talang för det där med att uppträda. Än bättre känns teatern då han blir tillsammans med en av tjejerna där, Linda. Fast när läkaren låter honom börjar spela ishockey igen känner Erik en hel del press, från föräldrar, från lagkamrater, från sin tränare, från sin agent från teatergruppen och från sin flickvän. Erik inser att han måste fatta ett beslut om hur han ska göra med framtiden.
Boken innehåller det mesta, ishockey, kärlek, kamratskap, grupptryck, krav från föräldrarna och en massa annat. Magnus Ljunggren lyckas dock bra med att blanda samman alla ämnena och han har fått till en väldigt läsvärd bok. I ett tidigare inlägg klagade jag på omslaget då det inte alls passade boken. Vad gäller den här boken kan det mycket väl vara så att omslaget passar bra, men i gengäld är det troligt att omslaget även verkar exkluderande. Det här är en bok som passar bra även för ungdomar som inte är särskilt intresserade av ishockey, men när man väljer ett dylikt omslag ter det sig troligt att det är ungdomar som är intresserade av ishockey som också kommer att läsa den här boken.
Boken handlar om att man ska våga välja sin egen väg, men jag kan inte påstå att jag inte tycker det är sorgligt att han väljer bort ishockeyn. Erik är en medelmåtta i skolan, han visar förvisso upp en del talang vad gäller teater. Fast han är givetvis inte alls en lika stor teatertalang som vad han är ishockeytalang. Erik vågar välja sin egen väg, och det är visserligen jättebra att han kan göra det, men frågan är om han 20 år senare fortfarande skulle ha fattat samma beslut.
Andra recensioner av Magnus Ljunggrens Hålla masken:
Bokhora
Bibliotekariens bästa
Frids bokrecensioner
Collaget
KarmaKult
Sophie McKenzie / Riggad
Har Blake råd att tacka nej?
Riggad är en lättläst bok för högstadieåldern. Boken innehåller vissa inslag av kriminalare, men den handlar främst om fotboll och ett moraliskt dilemma. Just att det är en kort och lättläst bok gör tyvärr att det moraliska dilemmat inte riktigt blir till vad det skulle kunna vara. För att besvara frågan i handlingsbeskrivningen; Blake har inte råd att tacka nej, och går därför tämligen snabbt med på förslaget att se till så att det egna laget förlorar semifinalen i cupen de är med i.
Bali Rai / Spelet
Boktitel: Spelet (originaltitel: Two-timer)
Förlag: Argasso
Antal sidor: 118
Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2005)
Handling: Harjinder har ingen flickvän och inget flyt, det är i alla fall vad hans kompisar brukar säga. Så när inte bara en, utan två av stans coolaste tjejer plötsligt vill gå ut med honom kan han inte säga nej. Först känns det fel att lura dem, men sedan börjar han njuta av det ...
Adlibris
Bali Rais Spelet är en lättläst och lättsam bok om en kille som helt plötsligt inte bara får en utan två flickvänner. Det börjar bra för honom och han märker snabbt att det inte är några problem alls att komma på lögner som tjejerna Neeta och Kelly går på. Allt eftersom tiden går får han dock svårare och svårare att hålla isär vad han sagt till vem av dem.
Problemet jag har med själva handlingen är att det tycks föga troligt att "två av stans coolaste tjejer" inte skulle ha för många gemensamma kompisar för att det hela ska vara kört för Harjinder redan från början. Nu går visserligen inte Kelly på samma skola som vad Harjinder och Neeta gör, men Harjinders kompisar vet mycket väl vem Kelly är redan från början då de tyckte att hon var "en av de snyggaste tjejerna i hela [deras] område ... [och ] Marcus och Tag hade varit ute efter hennes telefonnummer i evigheter". Dessutom får jag lov att erkänna att jag trodde att boken skulle ta en helt annan vändning i slutet än vad den gjorde, jag trodde nämligen att det var Kelly och Neeta, som av någon anledning, var de som stod för själva spelandet, men tji fick jag. Anledningen till att jag trodde det var att jag inte tyckte det verkade tillräckligt sannolikt att "två av stans coolaste tjejer" inom loppet av ett par dagar båda två skulle bjuda ut Harjinder på dejt. Det var alltså inte Harjinder som frågan om Neeta och Kelly ville hitta på något utan det var det de där coola och snygga tjejerna som gjorde. Det verkade helt klart mer sannolikt att tjejerna hade någon slags vadslagning eller något i den stilen. Nåväl, boken är helt ok och den kunde definitivt erbjuda lite lättsam underhållning, men så mycket mer än så var det inte.
Tanya Landman / Två ord
Boktitel: Två ord (originaltitel: Two words)
Förlag: Argasso
Antal sidor: 60
Utgivningsår: 2009 (på engelska: 2008)
Handling: Kompisarna Matt och Jake tänker bevisa att de kan klara den två dagar långa Stortoppsvandringen. Allt börjar bra, men snart begår de ett misstag som får ödesdigra konsekvenser ...
Adlibris
Handlingsbeskrivningen är förvisso helt korrekt, men det är inte det som är den stora fördelen med den här boken. Vad jag betraktar som bäst med boken är istället den del av boken som handlar om själva titeln till boken, de två orden. Dessa två ord är inte vilka ord som helst utan en lärare ger som uppgift till klassen att fundera över vilka två ord som är de två mest sorgligaste. M.a.o. går det alldeles utmärkt att använda den här 60 sidor långa boken som en uppgift där eleverna själva får tänka över vilka två ord i kombination de anser vara de två sorgligaste orden. När jag läste den här boken för ett par veckor sedan var det förmodligen 'försvunnen Saga' därför att min katt hade försvunnit tidigare under morgonen och sedan kom att vara borta nästan ett helt dygn, vilket är en relativt lång tid för en innekatt.
Stortoppsvandringen som boken handlar om är vad som leder till bokens klimax, och som skapar insikt hos Matt om vilka han anser vara de två mest sorgliga orden. Dock är själva vandringen enbart en slags transportsträcka till bokens slut, och boken kan kanske inte rekommenderas om någon efterfrågar en bok för att få läsa om just vandringar.
Boken är utgiven av Argasso förlag, och är därmed en lättläst bok. Den är främst tänkt att passa för högstadieelever, men då det finns stora möjligheter att diskutera kring innebörden av de två orden fungerar boken troligen precis lika bra för något äldre tonåringar.
söndag 11 juli 2010
Isla Dewar / Briggsy
Boktitel: Briggsy (originaltitel: Briggsy, första utgåva publicerad under titeln 'Walking with Rainbows')
Förlag: Argasso
Antal sidor: 87
Utgivningsår: 2010 (på engelska: 2003)
Handling: När Briggsy dyker upp med ett resande tivolisällskap öppnar sig en helt ny värld för den överbeskyddade Minnie. Han liknar ingen annan hon har stött på tidigare. Han lever och han tar risker. Kommer det här att bli hennes bästa sommar hittills?
Adlibris
Bokförlaget Argasso publicerar främst lättlästa böcker för barn och ungdomar och den här boken är inget undantag. Boken handlar om hur den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Minnie träffar på Briggsy, en person som hon beskriver som "den mest speciella person [hon] någonsin har träffat". Briggsy reser runt med ett tivolisällskap och stannar sällan alltför lång tid på en och samma plats. Han har därför aldrig kunnat gå i skolan på riktigt. Det innebär dock inte att han är dum, han har nämligen lärt sig en massa genom att se på olika tv-program, bland annat den engelska motsvarigheten till Antikrundan och olika dokumentärer. Jag antar att man skulle kunna kalla honom för street smart. Minnie å andra sidan föddes med ett hål i hjärtat, men det löste sig genom några operationer. Dock är hon överbeskyddad och bortskämd av sina föräldrar till en följd av sitt hjärtproblem. Det hela är alltså en sorts Lady och Lufsen-berättelse, dock med ett stort undantag: Minnie har en pojkvän. Minnie ger visserligen Briggsy en kyss, men det handlar enbart om vänskapsband dem emellan.
Det som tilltalar mig mest vad gäller den här boken är att den är fokuserad på att kunskap inte enbart behöver komma till en utifrån vad man läser i läroböckerna, utan även vad man lär sig av att leva. Boken är en lättläst feel good-berättelse som förmodligen främst är tänkt att läsas av högstadietjejer.
Vad som tilltalar mig minst vad gäller boken, i sin helhet, är att det tycks mig som att den som skapat omslaget inte har en aning om bokens innehåll. Bokens framsida föreställer visserligen Briggsy, som man skulle kunna tänka sig att han såg ut givet att man inte hade en aning om hur han ser ut. Problemet är bara att man vet precis vilken klädstil Briggsy har: "Men allra mest är det färger jag tänker på när jag minns honom. Klarröda gympaskor utan strumpor. Svarta jeans och de där färgglada t-tröjorna. Att vara Briggsys vän var som att umgås med regnbågen." Emokillen man ser på framsidan påminner inte direkt om någon som skulle ha på sig klarröda gympaskor och färgglada t-tröjor.
Andra recensioner av Isla Dewars Briggsy:
En bok om dagen
Bibblabloggen
Frids bokrecensioner